Tänkt om
Jag har alltid tänkt att saker och ting jämnar ut sig. Om det går väldigt bra på vissa områden i livet så går det mindre bra på andra. För att liksom hitta en jämvikt. Allt kan ju inte bli precis som man vill, har jag alltid tänkt.
Jag har tänkt att det går bra för mig på jobbet, alltså är det inget konstigt att det går dåligt på barnfronten. Det är universums sätt att skapa balans.
Imorse, när jag stod i duschen (för övrigt bästa platsen för att tänka), så slog det mig att jag kanske har helt fel! Tänk om det går bra på jobbet för att jag ska orka med allt som inte går bra? Tänk om jag får en fin möjlighet på jobbet för att livet just vändes upp och ner kring barnverkstaden?
För det var precis det som hände. Vi fick veta att det blir IVF och bara några timmar senare kallas jag in till min chef och blir erbjuden ett jättebra uppdrag. Jätteledsen över IVF (för vi vill ju fortfarande kunna bli gravida på egen hand) och jätteglad för den här nya rollen.
Det kanske inte alls är ett sätt att jämna ut, det kanske är ett sätt att få människor att orka?
Jag är inte troende när det kommer till Gud osv. Men jag tror på att man får vad man förtjänar och att man måste göra gott för att få det gott osv. Så varför skulle det inte kunna komma positiva nyheter i allt jobbigt för att man ska få något att vara glad för också?
Hänger ni med på hur jag menar eller blev det bara rörigt? :)
skriven
Det låter som väldigt sunda tankar! Jag är också bra på att tänka att nu går det lite för bra med saker, snart måste det ta stopp. Men att tänka det som en sådan sorts balans som du beskriver här istället låter ju mycket bättre. Och logiskt. För att kroppen och knoppen liksom ska hinna och orka med. Kram! :)