Det här med trötthet
Jag läste ett inlägg hos Fru Infertil som fick igång mig. Ett klockrent inlägg från henne, som alltid! Jag kommenterade hennes inlägg men känner också att jag vill få ner mina tankar i bloggen. Hon skrev om kommentarer man får från de som haft lyckan att bli föräldrar, att det inte är så underbart som man kan tro osv. Ganska provocerande kommentarer när man är ofrivilligt barnlös.
Jag kom i alla fall att tänka på en grej inom ämnet. Det här med tröttheten.
Jag har funderat över det där med trötta småbarnsföräldrar på sistone. Jag förstår absolut att man blir trött under småbarnsåren. Säger inget om det. Men man blir också väldigt trött av att vara ofrivilligt barnlös. Senaste veckan har fantasin fått springa lös. Tänk om man som ofrivilligt barnlös fick komma in i fikarummet gäspandes, någon som sitter där frågar "ofrivilligt barnlös?", "japp" ler man med trötta ögon och alla andra i rummet nickar förstående. Så som det brukar vara när det kommer in en trött småbarnsförälder. Tänk om man fick den medkänslan..
Jag tänker att, åt minstone de allra flesta, småbarnsföräldrar ändå har en glädje i all trötthet. Dom har en väldigt fin orsak till att inte få sova på nätterna. Visst, dom håller på att somna på jobbet men dom har ändå en glädje i att det beror på deras vackra fina barn.
Som ofrivilligt barnlös har man bara tröttheten. Ingen tröst i att man åtminstone har fått något fint för det, bara vetskapen om att det inte blir bättre i morgon heller. Man har inget aning om när det kommer bli bättre, OM det kommer bli bättre. Alla frågetecken och alla oroande tankar och det ständiga fokuset på att hitta en lösning tär på en, det tar aldrig slut och det tröttar ut mig något enormt.
Mina designer bags under ögonen, i höstens mörka färger, visar rätt tydligt att jag som barnlös inte heller sover särskilt bra. Man behöver inte ett barn som väcker en på natten för att ligga sömnlös.
Så. Jo. Man kan veta vad trötthet är, innan man har några barn.
skriven
Så är det absolut! Det som driver en till vansinne ena stunden är också det man inte riktigt vill lämna sovande på kvällen. Anledningen till tröttheten är ju på ett helt annat sätt, och jag är oändligt tacksam att vi ändå har fått det som vi har fått det.
Jag har alltid tyckt att det som maler i huvudet tar mycket mera kraft och energi än någon fysisk åkomma (som jag minns det från mina mindre pigga perioder av livet). Så det är helt sant, trötthet kan man absolut veta vad det är även om man inte har barn som tar energi. Tråkigt när personer tar en så "enkel" utväg som att kommentera eller prata om hur bra alla barnlösa har det, istället för att faktiskt prata-prata, om du förstår hur jag menar.
Stor kram till dig! <3