Tiden är som ett skenande tåg

Just nu sitter vi i bilen på väg hem från kliniken och sprutgenomgången. Jag ska skriva ett inlägg om vilka sprutor det blir osv men jag får ta det hemma, där jag kan ha alla papper framför mig. :)

En sak jag funderar mycket på just nu är Tiden. Tiden går så otroligt fort. Jag undrar om det har med stress att göra?

Det känns som att tiden är ett skenande tåg och jag har inte en chans att hinna med. Som om jag sitter i min egen lilla bubbla medan livet utanför bara rullar på. Då och då vaknar jag till och inser att det har gått dagar som jag inte alls hängt med i. Det känns som att jag inte får något gjort på jobbet och hemma hinner jag knappt med julklappar och sånt. Ändå har jag ju inget särskilt att göra, förutom jobb och att ordna med julklappar. Det är en väldigt märklig känsla.

Jag har lite svårt att förklara det här. Är det någon som känner igen sig som kan förklara bättre? Eller något som vet vad som egentligen sker?
1 Nina :

skriven

Vad skönt att ni fått en genomgång så att ni vet vad ni har att vänta. När ska ni börja?

Jag undrar om de känslorna du beskriver (om tiden) kan ha med depression att göra? Jag brukar känna mig så, typ maktlös över tiden och mitt eget liv, när jag är låg. Men jan ju också vara så att det är den tiden på året då man orkar mindre och dagarna känns kortare :)

Svar: Vi börjar i mitten på januari. Alltså vid nästa mens. Känns läskigt och spännande! :)
Ah, så kan det vara ja. Att depressionen gör en frånkopplad. Okej, skönt att inte vara ensam i känslorna men tråkigt att vi är fler... :/ Hehe ja, årstiden hjälper ju inte direkt till. :)
Vår väg till ett barn

Kommentera här: