En ny kurator

Idag träffade jag min nya kurator. Eller det stod Socionom på dörren, vilket förra kuratorn också var (utbildningen) men vet inte om dom har samma typ av tjänst eller inte. För enkelhetens skull skriver jag kurator, vare sig hon är det eller inte.


Hon verkar grymt bra i alla fall. Hon känns skärpt och observant. 

Hon konstaterade ganska snabbt att jag är målinriktad. Hon såg det som att om man är väldigt målinriktad så kan det slå tillbaka väldigt hårt om man inte når sitt mål och slita mycket på en om man kämpar mot fel mål. 

Nu tror jag att det besked vi fick i höstas (och ofrivillig barnlöshet oavsett anledning) slår hårt än hur man är som person, men jag tar till mig det ändå. Jag tänker att det här gäller allt jag gör.

Jag tänker jobbet som exempel. Jag hade bestämt mig för mitt yrke redan som barn. Jag visste inte vad en ingenjör gjorde men jag skulle bli en. Jag tog min civilingenjörsexamen som 24-åring. Stolt som en tupp. Trots att jag var nära på att hoppa av efter andra året. Riktigt nära, jag kollade upp andra utbildningar osv. Men tjurade på.

Nu sitter jag här på ett jobb jag inte trivs med och undrar vad f*n som hände. Jag har nått mitt mål men jag är inte nöjd. Varför skulle jag tjura på när jag kände hela tiden att det var fel? Varför provade jag inte att byta utbildning?

Jag tror att jag behöver lära mig att målet inte alltid är det viktiga, jag måste må bra också. Och som hon sa, vara snäll mot mig själv. Jag har många gånger varit taskig mot mig själv i och med att jag har tjurat på in i mål än fast jag har insett efter vägen att jag är på väg åt fel håll.

När det gäller Barn så vet jag att det är dit jag vill, det finns inga alternativ. Hon såg på mig att jag sken upp när vi nämnde barn och att jag alltid tyckt om barn. Det har alltid varit så och det kommer inte ändras.

Det här börjar bli långt och virrigt. Svårt att få med en timmes samtal med många tårar i ett inlägg.. 

Hon tyckte att vi hade upplevt väldigt mycket på alldeles för kort tid och tyckte inte att det var konstigt att det blev för mycket för kropp och själ. Hon frågade hur vi har sörjt och jag hade inget bra svar känner jag. 

Jag brukar alltid känna mig begränsad när jag pratar med någon, att jag vill vara så duktig och säga rätt saker, men hon såg igenom mig direkt och jag vågade säga saker som jag hittills hållit inom mig.

1 Ikas USA:

skriven

Så skönt att du hittat en kurator som du trivs med, så viktigt. Hejar på er!

Svar: Ja, det känns verkligen bra :) tack! Hejar på er också! 💕
Vår väg till ett barn

2 Hanna Karlsson:

skriven

Vad skönt att hon verkar bra!

Svar: Ja, verkligen! :)
Vår väg till ett barn

Kommentera här: