Varför vi inte kan få barn, del 3
Dagen D. Vi är lite tidiga och sätter oss i väntrummet innan receptionen öppnar. På tv:n i väntrummet visar dom Familjen Annorlunda, vilket kändes högst opassande. Här sitter vi och väntar på att få påbörja en IVF-behandling och på tv:n ser vi familjer med lyckan att ha fått massor av barn. Kul för dom, verkligen. (Jag blir irriterad och ledsen)
Dom ropar in oss till receptionen (stängd dörr, vilket var skönt). Hon pratar som om det inte alls var säkert att vi skulle få någon info om behandling. Jag fattar ingenting men väljer att inte kommentera det. Någonstans här börjar vi ana att det kanske inte är säkert att vi får börja nu. Jag blir stressad av det.
Sambon lämnar spermaprov direkt efter (det här är tidigt på morgonen). Sedan åker vi därifrån för att komma tillbaka igen efter lunch och träffa läkaren.
Läkaren är lugn och trevlig. Lättsam på något vis men ändå inte så att han skojar och har sig, bara saklig. Han säger att dom inte har hittat några spermier alls i sambons prov. Vi förstår inte, vad då inga alls?! Han säger att dom vill göra biopsin nästa dag för att se om dom kan hitta spermier den vägen istället.
Dag 2 får vi ett eget rum med sjuksäng och fåtölj. Sambon får fina sjukhuskläder att byta om till och lite smärtstillande att ta en stund innan ingreppet. Jag kommer att få följa med in och sitta med under ingreppet.
Jag tycker att ingreppet är väldigt jobbigt (sambon lär ju ha haft det tusen gånger värre). Han är vaken hela tiden och får endast lokalbedövning. Jag ser att han har ont. Jag börjar nästan gråta över att han ska behöva utsättas för detta. Dom börjar med att gå in i bitestiklarna (tror det var dom först) och plockar ut vävnad. Därefter får vi vänta kvar medan dom går in i rummet bredvid för att leta spermier i mikroskopet. Dom kommer tillbaka och meddelar att dom inte hittar några och att dom nu kommer gå in i testiklarna. Fler smärtsamma stick för sambon (alla bilder ploppar upp i huvudet när jag skriver :/). Dom går ut igen och letar. Efter en stund kommer dom tillbaka och säger att dom fortfarande inte hittar några. Dom ska leta vidare och ringa oss senare under dagen.
Vi får gå tillbaka till rummet för att sambon ska få återhämta sig lite. Vi får smörgåsar och annan frukost och när vi känner oss redo får vi åka hem.
Läkaren ringer upp kring halv fem på eftermiddagen. Dom hittade inga spermier. Under tiden vi pratar med honom får jag panik. Jag sliter av mig kläderna för att jag plötsligt blir jättevarm. Jag förstår inte själv reaktionen men det bara blev så, sambon stirrade på mig medan jag kämpade för att få av mig allt så snabbt det bara gick.
Läkaren avslutar med att dom skickar proverna till en patolog för att se om det över huvud taget produceras några spermier.
Vi går in i chockfasen.
skriven
Men det påstods ju vid de tidigare proven att de hittat spermier. Förstår att ni blir både chockade och förtvivlade. Hoppas verkligen det går bra för er till hösten. Ni ska inte behöva några fler motgångar.