Varför vi inte kan få barn, del 4

Vi är riktigt chockade. Det var ju verkligen inte såhär det skulle bli. 


Tiden står stilla. Att planera lunch redan vid frukost känns på tok för långt bort. Och middag är inte ens att tänka på. Det enda som finns är här och nu. Vi båda går till jobbet dagen efter (en fredag), såhär i efterhand förstår jag inte varför. Dagen var endast plågsam. Jag hade nära till gråt hela dagen. Vi båda kände oss som spöken. Och ni som har hängt med ett tag vet att vi har mått dåligt hela hösten. Det är inte förrän nu, ett halvår senare som vi börjar känna att det släpper en aning.

Läkaren hade nämnt spermiedonation när vi var på kliniken men ville avvakta patologens svar innan han ställer oss i kön. Det hinner gå fyra långa och jobbiga veckor innan vi äntligen får svar.

Patologen kan inte ens se att det produceras några spermier. Än en gång förstår vi ingenting. Hur kunde dom hitta spermier på hemorten? Hur kan det helt plötsligt inte produceras några?

Vi blir ställda i donationskö och får veta att väntetiden är drygt ett år (meeeer väntan).

Här kommer alla möjliga blandade känslor om donationen. Men jag tror nästan det får bli ett eget inlägg om det...

4 kommentarer
Anonym

Hoppas hoppas allt går bra för er i eran fortsatta resa.
Kram på er båda!

Svar: Tack <3 kram!
Vår väg till ett barn

N

Tack för att ni delar med er av det ni går igenom! ♥ Vilket hemskt besked att få, och så all denna väntan. Är imponerad av hur ni stöttar varandra. Kram

Svar: Tack för att du läser och stöttar! <3 kram!
Vår väg till ett barn

Livet i USA

Tack för att ni delar med er <3 Väntan är det värsta...

Svar: Tack för att du läser och stöttar! <3 ja, den är riktigt jobbig... om man hade sluppit den åtminstone...
Vår väg till ett barn

Pånolligen

Fy så jobbigt ni har det. Förstår att det måste va förjävligt rent ut sagt. Livet är orättvist och hopplöst ibland men det är fint att ni kämpar vidare! 💗

Svar: Ja, det har inte varit lätt :/ ja, det känns väldigt orättvist. Vi försöker tänka att vi har mycket annat i livet som är bra istället, sådant om andra kanske bara kan drömma om istället. Klen tröst men känns åtminstone lite bättre. Tack för din kommentarer ❤
Vår väg till ett barn