Varning?

Gott nytt år till er alla!


För oss som har haft ett tufft år får vi äntligen lägga det bakom oss och se framemot ett helt nytt år med nya möligheter!

Det kommer snart en årssammanfattning, men innan vi kommer in på den så vill jag bara kommentera mitt förra inlägg, det om att Rycka upp sig. Jag känner såhär i efterhand att jag kanske borde ha varnat för ett känsligt inlägg, jag hoppas att ni inte mår dåligt av det som stod? Jag såg det som en chans att få sprida våra känslor och försöka öka förståelsen för vad många av oss går igenom. Det är kommentarer som den som gör att jag skulle vilja åka runt och föreläsa om hur det är att faktiskt vara ofrivilligt barnlös.

Jag blev inte ledsen av kommentaren i sig. Är det något jag har lärt mig under året så är det att det inte går att förstå om man inte har gått igenom något liknande. Det som däremot gör mig ledsen är att det faktiskt finns människor som tror att det går att rycka upp sig hur som helst ur en sådan sorg. Som inte försöker sätta sig in i hur det känns för oss. Hur det känns när det enda man egentligen önskar sig här i världen är långt utom räckhåll. Som inte kan tänka sig att känslor påverkar oss något enormt och inget vi bara kan sopa under mattan och sedan leva lyckligt. Att det faktiskt är en process innan man sakta börjar må bättre igen, och att det ändå kan komma gropar på vägen som gör att man faller igen.

Oavsett hur mycket andra försöker förstå så går det inte att förstå fullt ut, men att någon försöker är gott nog!

Min egen mamma förstår inte vad detta innebär. Jag vet att hon vill förstå men det kommer kommentarer hela tiden som får mig att inse att det inte är möjligt. Innan jul, när jag hade svårt att komma tidigt till jobbet, fick jag kommentarer av mamma att det "bara är att bestämma sig" för att vara i tid. "Nej! Det är inte bara att bestämma sig" fick jag svara, vilket gjorde att hon inte kommenterade det mer. Jag förstår vart hon vill komma, men när man går igenom något tungt är det svårt att motivera sig till varför det skulle vara så viktigt att vara tidigt på jobbet. Det är nog att man orkar motivera sig till att över huvud taget gå dit.

Känner att inlägget börjar spåra ur nu, drar iväg åt fel håll. Jag skulle kunna skriva mycket om att andra inte förstår men det var inte dit jag ville komma.

Vad jag ville säga var att jag har insett att andra inte kan förstå, men vetskapen om att exempelvis min mamma åtminstone försöker gör det mycket lättare att hantera. Och den kommentar jag fick här i bloggen visade ingenting åt det hållet, därför ville jag lyfta fram den i ett eget inlägg.

0 kommentarer