Behandling 2, avbruten

Vi hade ett tredje VUL imorse. Ingenting hade växt sedan sist. Äggblåsorna var små och slemhinnan något tjockare men inte mycket. Läkaren var gammal och pratade in resultatet i datorn via någon diktafon (what?!). Sambon fick dokumentera på ett papper medan läkaren gjorde undersökningen. Jag känner mig inte ens säker på att han såg hela vänstra äggstocken (vi börjar ju som kunna det här nu...). Jag fick lämna en lapp till sjuksköterskorna om att faxa resultatet, det har vi aldrig behövt innan. Hela undersökningen kändes uråldrig... 


Hur som helst så anade jag att det här inte var bra.

Kliniken ringde upp när jag åkte från jobbet. Dom har beslutat att vi avbryter denna omgång. Dels för att inget växer och dels för att progesteronvärdet var lågt i första behandlingen, alltså var dom inte ens säkra på att ett ägg släppt den gången. Vi kom fram till att vi kör hormonstimulerat till hösten. Jag ska ringa dom i början på vecka 33 för att få en behandlingsplan. Känns som en evighet tills dess. Barnmorskan försökte fråga när jag tror att jag får mens i augusti. Eeh, ingen aning då mensen/ägglossningen verkar vara väldigt sen eller helt utebli denna gång...

Jag vet inte vad jag känner just nu. Egentligen känner jag nog ingenting. Jag har stängt av. Jag vet att det kommer gå över, vilken dag som helst kommer jag känna en väldans massa igen, men fram till dess får jag ta vara på den ork jag har.

Jag ska träffa företagshälsovården på måndag. Jag hoppas att dom sjukskriver mig, åtminstone på deltid. Hjärnan funkar inte längre. Jag kan inte koncentrera mig och orkar knappt duscha på morgonen längre, armarna orkar liksom inte hålla i duschmunstycket. Att göra frukost är tungt. Allt är tungt. Man hör folk på jobbet klaga över att det är mycket nu och att dom är trötta, jag orkar inte ens kommentera. Inser mer och mer att trötthet och utmattning är två helt skilda saker. Jag har aldrig känt mig så tung, orkeslös och trött tidigare.

Vill komma ur den här jäkla skiten, men nu är vi kvar i det här minst några månader till.

1 Linnea:

skriven

Styrkekramar på er! <3

Svar: Tack vännen <3
Vår väg till ett barn

Kommentera här: