Deprimerad?
Jag tror att jag har varit deprimerad ganska länge nu. Det var längesen jag kände mig glad ända in i själen, då skrattet kunde nå hela vägen in. Samtidigt känner jag mig inte jättedeppig heller, mer likgiltig. Men jag antar att likgiltig inte är särskilt bra heller.
Jag brukar göra ett test på internet för depression lite nu och då, kanske mest för att hålla lite koll på mig själv. Det är lustigt när dom i frågan undrar om man har känt si eller så de senaste tre dagarna, haha?! Tre? Dagar? Prova ett år!
Förut har jag alltid hamnat på "måttlig depression" och känt att det varit hanterbart. Igår kväll testade jag att göra det igen och fick den här gången "svår depression". Jag borde nog ringa vårdcentralen och boka tid hos en läkare, samtidigt sitter det så jäkla långt inne. Det känns som att man hittar på. Skulle jag vara deprimerad? Ska jag ringa och säga det i telefonen? Högt, så att dom hör? Dom kommer ju inte ta mig på allvar, det är ju inget fel på mig...
Jag vet vad jag hade sagt till någon annan i min sits. "Sök hjälp, NU!". Tänk att det ska vara så svårt att ta sig själv på allvar. Samtidigt vet jag att jag har ett lönesamtal nästa vecka där jag ska få veta min lön och där målet har varit att få upp lönen mer då jag ligger lite lågt. Jag vill ju inte att en eventuell sjukskrivning ska påverka vad dom säger nästa vecka. Samtidigt blir jag arg på mig själv som prioriterar en löneförhöjning före mitt mående.
Får nog ta mig i kragen och ringa det där samtalet...
skriven
Åh. Jag känner så igen mig. Var jättedeprimerad ocj stressad för några år sedan men kändes så pinsamt att ringa vårdcentralen och sägs det. Så himla sjukt att människor ska känna så egentligen. Att söka hjälp inte är en självklarhet och att depression nästan blivit normalt att vara? Jag hoppas verkligen du får hjälp och snart känner dig lite bättre. ❤