Nästa behandling

Jag tog mig i kragen och ringde vårdcentralen. På tisdag får jag komma dit och träffa en läkare gällande mitt mående. Jag gruvar mig alltid för att ringa dit då det känns som att dom aldrig tar mig på allvar (när jag försökt få hjälp med min migrän), var rädd att det skulle bli samma den här gången. Men så blev det inte, hon var väldigt lugn och ställde frågor och tog sig tid för mig. Det kändes bra. Jag kunde få en akuttid idag men jag tyckte att jag har varit i det här så länge att några dagar hit eller dit gör ingen större skillnad. Hon försäkrade sig i alla fall om att jag har människor runt mig och att jag inte är självmordsbenägen. Bra att dom tar det på allvar!


Imorse fick jag äntligen tag på kliniken också, har försökt sedan i måndags. Dom hade varit underbemannade i veckan och inte hunnit med. Hur som helst så sa jag att vi vill göra nästa behandling direkt. Hon funderade lite och kollade min journal. Jag frågade om blodprovet för progesteronhalten och hon sa att det var lite lågt, jag låg på 22 och tydligen ska man vara över 25 för att räkna det som en fullvärdig ägglossning. Därmed började hon prata om hormonstimulering och att det i så fall är försent denna cykel. Hon skulle ta det med läkaren och ringa upp senare.

När jag åkte hem från jobbet ringde hon upp. Läkaren tyckte vi kunde testa en cykel till men att jag ska göra ett VUL först, utifrån det bestämmer dom om vi kör eller inte. Jag har lite blandade känslor inför det. Jag har ingen lust att slösa försök ifall ägglossningen inte är som den borde. Då väntar jag hellre till efter deras semesterstängning och kör hormonstimulerat. Samtidigt vill man ju inte vara i den här sitsen längre än nödvändigt... Vi får väl se vad dom säger till veckan helt enkelt. Stor risk att vi prickar midsommar också. Blir cykeln exakt samma som förra så är det nog kört, men det kanske går att lösa med den där Ovitrellesprutan jag hämtade ut sist, det hade dom som nödlösning förra gången när vi var nära på att pricka helgen (förutsatt att ägget hinner mogna såklart)...... Ska försöka slappna av nu och inte analysera sönder detta.. :)

Hoppas att ni mår bra! <3

1 Linnea:

skriven

Bra du sökt hjälp för ditt mående.

Angående att försöka eller inte så kanske ett beslut om att vänta till efter sommaren gör dig mer lugn i nuet. Och då kanske du kan fokusera på att träna och göra saker du mår bra av utan att behöva fundera om det är något eller inte.

Svar: Ja, det känns rätt att ha sökt hjälp, samtidigt som det emellanåt känns fånigt, som om jag tar upp deras tid i onödan. Men jag vet ju innerst inne att jag behöver hjälp. Nu löste det sig av sig själv, att behandlingen blev avbruten. Men som du säger, i sommar får jag fokusera på att försöka läka lite. Träna och göra saker jag mår bra av.Kram!
Vår väg till ett barn

Kommentera här: