Vår väg till ett barn

På lördag börjar vi med ÄL-tester och till veckan har vi första VUL. Jag försöker att inte jaga upp mig över något. Tänka att det går som det går. Med så många motgångar i bagaget orkar man tillslut inte ta ut något i förskott. Man blir som lite avtrubbad och kortsiktig, en dag i taget. Någon gång ibland springer tankarna iväg, är det denna gång vi kommer lyckas? Men ganska snabbt stoppar jag dom och tänker att vi får ta ett steg i taget. 

Jag hade egentligen en kuratortid imorgon men jag har avbokat den. Det börjar kännas jobbigt att slita och dra i det tunga hela tiden. Jag har blivit trött på att må dåligt. Jag är trött på att svara "sådär" varje gång någon frågar hur jag mår. Jag vill kunna svara att helgen varit bra eller att jag mår bra just nu. Just nu vill jag bara ha lite andrum, inte behöva prata så mycket om det här utan bara glida med ett tag, njuta av sådant jag tycker om. Fokusera på roliga saker.

En annan sak jag jobbar på är att sänka stressnivån i kroppen. Det är som att den har låst sig i ett konstant stressläge. Att hjärtat hela tiden slår lite snabbare än vanligt och att andetagen ligger väldigt ytligt. Jag har till och med kommit på mig själv med att hålla andan längre stunder. Utan att egentligen ha något att stressa över för tillfället så håller sig kroppen ändå kvar i det. Jag tror även att det är det som är problemet med ägglossningen, den här långvariga stressen är inte bra. Så jag kämpar med att sänka nivån, hitta ett inre lugn och försöka behålla det oavsett hur stressig omgivningen är. En utmaning men det är möjligt om jag försöker.

Nu blev det ett rörigt inlägg men ville ge er en liten lägesuppdatering. :)