Trött på att må dåligt

Alla tabletter är nu tagna. Jag har haft lite huvudvärk och mensen har varit mer riklig och dragit ut på tiden lite, ungefär som förra gången. Verkar vara vanliga biverkningar.


På lördag börjar vi med ÄL-tester och till veckan har vi första VUL. Jag försöker att inte jaga upp mig över något. Tänka att det går som det går. Med så många motgångar i bagaget orkar man tillslut inte ta ut något i förskott. Man blir som lite avtrubbad och kortsiktig, en dag i taget. Någon gång ibland springer tankarna iväg, är det denna gång vi kommer lyckas? Men ganska snabbt stoppar jag dom och tänker att vi får ta ett steg i taget. 

Jag hade egentligen en kuratortid imorgon men jag har avbokat den. Det börjar kännas jobbigt att slita och dra i det tunga hela tiden. Jag har blivit trött på att må dåligt. Jag är trött på att svara "sådär" varje gång någon frågar hur jag mår. Jag vill kunna svara att helgen varit bra eller att jag mår bra just nu. Just nu vill jag bara ha lite andrum, inte behöva prata så mycket om det här utan bara glida med ett tag, njuta av sådant jag tycker om. Fokusera på roliga saker.

En annan sak jag jobbar på är att sänka stressnivån i kroppen. Det är som att den har låst sig i ett konstant stressläge. Att hjärtat hela tiden slår lite snabbare än vanligt och att andetagen ligger väldigt ytligt. Jag har till och med kommit på mig själv med att hålla andan längre stunder. Utan att egentligen ha något att stressa över för tillfället så håller sig kroppen ändå kvar i det. Jag tror även att det är det som är problemet med ägglossningen, den här långvariga stressen är inte bra. Så jag kämpar med att sänka nivån, hitta ett inre lugn och försöka behålla det oavsett hur stressig omgivningen är. En utmaning men det är möjligt om jag försöker.

Nu blev det ett rörigt inlägg men ville ge er en liten lägesuppdatering. :)

2 kommentarer
Nina

Du är så otroligt klok! Har haft nästan samma, med konstant stress i kroppen och oregelbunden/utebliven ägglossning, och då stressar man ju automatiskt upp sig ännu mer när inget funkar.

Jag har fått tvinga mig själv till diverse lugnande rutiner: a) skippa den där powerwalken på söndag eftermiddag och bara läsa en bok, även om jag nästan fått ångest över att vara "lat" b) online-övningar/böcker för mindfulness, på en lättsam nivå som passar mig c) börjat teckna/skissa igen d) man ska inte underskatta bakning :)

Gillar din blogg, tack för att du delar med dig!

Anonym

Jag låg på spikmatta och gick på kraniosakral behandling. Det hjälpte mot stress i alla fall fläckvis. Det gäller att hitta det som funkar bäst för en själv.