Jag tänkte att jag kunde uppdatera er lite om status på jobbfronten.
Jag har inte sökt något nytt jobb och jag har inte kommit fram till vad jag skulle vilja göra istället. Jag har däremot insett några saker som kanske kan hjälpa mig på vägen.
Till att börja med har jag insett att jag har gått åt helt fel håll när allt började bli jobbigt. Såhär i efterhand borde man byta till ett mindre krävande jobb när privatlivet blir enormt krävande. Jag gjorde motsatsen. Jag gick till ett nytt jobb, sedan bytte jag tjänst till en än mer utmanande och har idag en roll där allt vi gör i vår grupp är nytt. Det är vi själva som håller på att jobba fram ett arbetssätt och varje grej jag tar i behöver jag finna en lösning på. Inget av det jag gör går på rutin. Och rutin är egentligen det jag hade behövt istället. Att få känna att något rullar på, att jag KAN något. Att jag kan leverera utan att tömma alla energidepåer varje dag.
Så, till några slutsatser:
1. Allt är stressat och pressat
Varje arbetsdag är pressad. Det är fokus på leveranser hela tiden och kunderna ställer orimliga krav på oss. Även ledningen kan göra det. Vilket leder till att man konstant känner att man inte räcker till. Allt jag gör skulle helst ha varit klart igår.
2. Organisationen och resursbristen
Företaget i sig är kanske inte det bäst lämpade när man har det tufft privat. Det är resursbrist överallt samtidigt som ledningen behöver spara pengar, vilket leder till ännu större resursbrist. Det här gör att varje individ känner sig otillräcklig. Alltså inte särskilt bra förutsättningar för någon.
3. Tar på mig för mycket ansvar för jobbet
Jag lägger för mycket ansvar på mig själv. Jag tror att allt är upp till mig och jag tar det personligt om jag inte lyckas. Jag nämnde detta för min chef i veckan och hon var tydlig med att jag inte fick känna att det var mitt fel om jag inte levererar i tid. Det är henne ansvar att vi levererar och det är upp till henne att se till att vi har resurser för att klara av det. Jag tror att när hon sa det så insåg jag hur hårt jag pressat mig själv och hur mycket jag klankar ner på mig själv. När jag mår som jag gör privat skulle jag behöva ett jobb med mindre ansvar (både ta mindre ansvar men också automatiskt ha mindre ansvar).
4. Allt är nytt, inget går på rutin
Det här tror jag är en av dom jobbigaste grejerna. Jag har korta stunder då jobbet är roligt, vilket är när jag känner ett lugn och råkar göra något jag har kontroll över. Att aldrig få känna sig duktig, att varje grej man tar i styper i att man inte vet hur man ska lösa det sliter väldigt mycket på mig. Jag skulle behöva växla med sådant som går på rutin. Något där jag inte behöver tänka, bara göra.
5. Stökiga kontorslandskap
Något som blir allt jobbigare är kontorslandskapet jag sitter i. Det är aldrig lugnt runt mitt skrivbord. Det pratas någonstans hela tiden. Jag störs konstant och blir bara tröttare och tröttare i huvudet. Att få jobba hemifrån någon dag i veckan hade varit underbart.
En lösning som jobbar sig in allt mer i mig är att prata med arbetsgivaren om att få byta arbetsuppgifter. Jag tror det skulle vara tufft just nu att byta jobb helt. Att börja om på en annan arbetsplats, att berätta för en ny chef om vår resa och att få en ny arbetsplats som man behöver lämna titt som tätt för läkarbesök osv. Problemet är bara att jag inte vet vad jag skulle vilja göra på mitt nuvarande jobb heller, det känns som att jag borde ha ett förslag om jag säger att jag vill byta uppgifter. Kanske behöver jag ett förslag, kanske inte, men det känns lite som att jag sitter fast just nu.
För att sammanfatta det hela så har jag väl inte kommit så mycket längre gällande jobbet. MEN, jag tycker ändå att det är några viktiga insikter jag fått på slutet. Nu vet jag lite mer vad jag söker om jag skulle vilja byta jobb. Jag kan söka mig till andra arbetsmiljöer och jag börjar hitta sådant som skaver. Så framåt går det, om än bara i tankarna.