V11 (10+3) foglossning?!

I måndags var vi på vårt första inskrivningssamtal hos barnmorskan. Vilken märklig känsla! Jag har länge varit rädd att vi inte skulle ta oss dit, att jag skulle börja blöda innan och inte längre behöva inskrivningen. Men än så länge verkar allt flyta på och vi fick åka på vår inskrivning.

Jag blev så ställd över att vara där. En av hennes första frågor var ’tänker ni köra på xxxxx som förlossningsort?’ Eh, ja, så lär det väl bli, svarade vi. Förlossning? Jösses, så långt har jag inte ens vågat tänka. Hon frågade även om vi hade varit in på försäkringskassan något och läst på om hur det funkar med föräldradagar osv. Vilket vi inte har. Gravidförsäkring? Nope, inte det heller (ska teckna en nu).

KUB-test däremot, det hade vi hunnit fundera över.  Det är som att man hunnit fundera över dom värsta grejerna men inte ägnat så mycket tid åt att fundera över vad som händer om allt går bra. Vi har i alla fall bestämt oss för att göra KUB-testet. Precis i början av graviditeten ville jag göra NIPT och hela köret men efter ultraljudet i v9 där allt såg bra ut har liksom behovet minskat. Nu är jag inte helt säker på om KUB är så viktigt heller men i och med att vi ändå vill göra ett ultraljud så känns det som lika bra att göra KUB direkt istället. Visar det på låg sannolikhet så stannar vi där, skulle det visa väldigt hög sannolikhet för något så får vi väl gå vidare med ytterligare tester. Jag fick lämna blodprovet för det på inskrivningen också skulle hon skicka remissen för ultraljudet direkt. Ultraljudet görs på en annan ort så vi får väl en kallelse hem under veckan. Tiden borde bli i nästa vecka eller veckan efter. Hoppas lite på nästa vecka för då har jag fortfarande semester och behöver inte ta ledigt från jobbet. Men hur det än blir så ordnar det sig. :)

Magen har lugnat ner sig lite senaste veckan, vilken känns skönt. Däremot är jag lite lur på om jag kanske har åkt på foglossning redan? I några dagar har det gjort ont till och från på vänster sida i ryggslutet/bäckenet och idag gör det mer ont än vanligt. Jag googlade foglossning och den bild jag får upp visar precis där jag har ont. Det kan förstås bero på annat också så vi får väl se hur det utvecklar sig. Jag hittade i alla fall några enkla övningar man kan göra för att lindra smärtan lite, plus att jag får vara lite försiktig i mina rörelser tänkte jag, så jag inte provocerar i onödan. Jag förstår att foglossning kan bli ett rent helvete men kan ändå inte låta bli att le lite. Foglossning borde innebära att det händer en del i kroppen, alltså kanske fostret lever än åtminstone? 

Jag längtar till ultraljudet...

V10 (9+3)

Jag inser att veckorna går rätt snabbt när jag går in här för att skriva och får byta vecka varje gång. Jag vill ju bara att tiden ska gå nu så vi får göra något nytt ultraljud och sånt. Så vi får se att den lever.

Jag läste att om man sett hjärtat slå i v9 så minskar risken för missfall till 2-3%. Vilket såklart känns bra. Men så är vi inne i v10-11 nu som verkar vara lite kritiska i och med att moderkakan ska ta över från gulesäcken. Så jag blir rädd ändå. Även om chanserna att allt går fint är höga nu. Jag tror väl kanske att vårt bagage späder på oron ännu mer. 

Jag oroar mig mycket för att jag ska göra något fel. Dricker jag tillräckligt med vatten? När åt jag lax senast? Vågar jag bada i havet? Sitter jag still för mycket? Osv. Och den här oron behöver jag jobba på. Det är inte hållbart att hålla på såhär. Det blir ju knappast bättre för fostret för att jag oroar mig för allt, vore ju bättre att njuta av livet och ha roligt. 

Jag har svårt för att stå och gå längre stunder. Blir lite yr om jag står länge och får ont i magen om jag går för länge. Har en hel del problem med magen egentligen. Jag blir väldigt uppsvälld på eftermiddagarna och kvällarna också har jag fått väldigt ont i övre delen av magen emellanåt, kanske i stil med magsår fast jag tror inte att det är det. Jag tror mina tarmar har det lite kämpigt.. jag försöker få i mig lite mer fibrer och dricker mer vatten men det blir ändå inte helt bra.

Jag tog en bild på magen ikväll, så som den ser ut mest hela tiden och har gjort sedan v6 ungefär. Jag inser när jag kollar på bilden att magen inte är fullt så stor som jag upplever den, men det är väl egentligen obehagskänslan en uppsvälld mage ger som är värst. Jag längtar tills det är en riktig gravidmage och inte bara uppsvällda tarmar ;)

(null)

Känns som att jag mest klagar idag, hehe. Inte riktigt meningen. Vill dokumentera hur jag känner för att kunna kolla tillbaka i framtiden.

Jag älskar symtom samtidigt som jag känner att dom här första veckorna inte riktigt är någon härlig tid. Jag hoppas att kroppen hittar någon balans om några veckor och att jag får uppleva dom fina delarna och njuta av dom istället. Jag längtar efter en växande mage och att få känna dom första sparkarna. :) <3

Arbetsnamn?

Vi har försökt hitta på något bra namn på det lilla livet i magen men vi kommer inte på något... ’Embisen’ känns inte akuellt längre eftersom det numera är ett foster. ’Lillchefen’ är det enda vi kommit på hittills (eftersom livet redan kretsar kring att göra allt för den lill*) men det känns lite hårt på något sätt. Skulle vilja ha något mjukt och gulligt.

Har ni några idéer? <3