Ruvardag 3
Det är så svårt att ta in att vi faktiskt har fört tillbaka något. Ibland går det flera timmar utan att jag tänker på det, det är som att jag glömmer att det kanske finns något som lever i min livmoder. På sätt och vis är det ju väldigt skönt att glömma
allt för en stund, men samtidigt gör det att jag har väldigt svårt att tro att det ska gå vägen. Jag har svårt att föreställa mig att vi kan få ett plus om en vecka.
Förra gången trodde jag mer på att det skulle lyckas men det hjälpte ju inte riktigt. Så kanske gör det inte så mycket att jag inte tror något alls den här gången, kanske kan det gå vägen i vilket fall.
När jag sitter eller ligger ner försöker jag lägga en hand på magen, som för att "värma" embryot. Visa lite kärlek och sända lite positiv energi till det. Det gör mig lugn.