Rutinultraljud, vecka 19+2

I måndags var vi på rutinultraljudet. Jag hade nog helt tappat tron på att någonsin få åka till något sådant. Jag kan fortfarande inte förstå att vi har en bebis i magen...

Redan i slutet på förra veckan började jag nog ändå inse att det faktiskt var bebisen som sparkade. Vilket såklart var lugnande inför ultraljudet. Men det tog inte bort oron helt. Jag var så rädd att dom skulle hitta något fel, att det skulle vara något med hjärtat eller så. Jag kan få panikångest bara av tanken på det. Men det gjorde dom inte, som tur var.

Allt såg fint ut. Hon såg hjärtat tydligt och det slog precis som det skulle. Hon hittade vätska i barnets magsäck och urinblåsa, vilket visar på att njurarna fungerar och sånt. Vi var dit i v19+2 och dom flesta måtten visade 19+3, alltså växer bebis som den ska. Vi fick se den röra på sig, gäspa, föra handen till ansiktet och sånt gulligt :) ❤️

Efter att vi hade fått se att allt såg bra ut frågade jag om hon kunde kolla könet också. Vilket hon kunde. Hon svepte över bebisen för att hitta rätt och när hon gjorde det såg det precis ut som en kille, tydligen hade både jag och sambon reagerat på samma sak, men när hon stannade till och visade rumpan och undersida lår så var det helt tomt. Hon frågade om vi ville gissa men ingen av oss vågade svara. Tillslut sa hon att om det hade varit en pojke hade vi sett det där mellan benen och eftersom det var tomt där så är det en flicka. 😍

Jag var så inställd på en pojke att det tog ett par dagar för mig att ställa om hjärnan till en flicka. Jag är såklart överlycklig oavsett, och sambon har redan pratat om vår dotter (helt otroligt!). Så roligt att kunna säga "nu sparkade hon igen" istället för att säga den varje gång. 

På vägen hem hade jag en bil i backspegeln med TTC i regnumret. Trying To Conceive. Det var fint på något vis. Just nu känns det som att vi är i en mix av ofrivillig barnlöshet och att ha barn. Än är det en bit kvar, men det som under så lång tid bara har varit en dröm/önskan är nu påväg att bli verklighet. 

Flera gånger om dagen känner jag hennes sparkar. Sambon har till och med fått känna flera stycken utanpå magen. Jag älskar inte direkt varje minut av att vara gravid, men varje gång hon sparkar är jag nära på att gråta av lycka. Det är ett sådant rus som går igenom kroppen just då. Tänk att jag bär på vår dotter nu. Tänk att jag får köpa bebiskläder, beställa barnvagn och fundera över namn på riktigt. Det är en väldigt märklig känsla.

(null)
Lillgumman 😍❤️

V20 (19+1)

Jag har rätt svårt att förstå att vi har kommit halvvägs nu på fredag, om man ser till BF alltså. Det är ju galet.. Jag tänker att vi har gott om tid kvar att planera och köpa grejer men med tanke på hur snabbt tiden har gått hittills så kommer det ju bara smälla till och så är det dags för förlossning.
 
I onsdags tyckte jag att jag kände en eller två sparkar utanpå magen. Jag är inte helt säker. Jag låg i soffan med en hand på magen och tyckte plötsligt att något tryckte lite i handen. Jag sa till sambon att jag tyckte att jag kände något, så han höll handen på magen en lång stund. Men inget hände. Sedan la jag tillbaka handen på magen och tyckte att jag kände det en gång till. Är förstås lite osäker på om det verkligen var bebis eller om det var tarmarna. Får väl se längre fram, om man känner igen sparkarna/rörelserna. 
 
Jag känner mig i alla fall rätt säker på att jag har börjat känna den inuti magen nu. Jag har känt något långt ner i magen i någon/några veckor nu men har tyckt att det har varit så långt ner att det säkert inte är bebisen. Men så googlade jag tillslut på det och det verkar vara många som känt samma sak. Så då är det nog den. Nu blir jag lugn varje gång jag känner det där. :)
 
Imorgon är det äntligen dags för rutinultraljud. Ju närmare vi kommer desto mer nervös blir jag. Är så jäkla rädd att det ska vara något fel med fostret/bebisen. Tänk om det är något med hjärtat, eller något annat allvarligt. Får ångest bara av tanken på det. Jag försöker lugna mig med att allt såg bra ut på KUB-testet och att magen fortfarande växer och att jag mest troligt känner att den rör sig nu.
 
Magbild v20 (19+0)
 

Shoppinglista till barnet

Om en vecka och en dag har vi vårt Rutinultraljud. Jag kan väl inte direkt säga att tiden går långsamt men jösses som jag har väntat på det. Magen fortsätter växa men i och med att jag inte vet om jag faktiskt känner något så blir jag ändå orolig. Hoppas allt står rätt till där inne. 
 
Vi har hittills bara köpt en enda grej till barnet, eller det är väl ett kit kan man säga. Vi frågade en kompis till mig om hon kunde sy första plaggen till barnet. Vi ville att det första vi köper är något speciellt och vad kan bli mer speciellt än det? Vi är så glada att hon sa ja! Vi fick själva välja tyg och vad hon skulle sy. Så det blev ett par byxor och en omlottbody. Sedan hade det av bara farten också blivit en mössa och en dregelhalsduk. Så fint! <3
 
Efter rutinultraljudet tänkte vi börja handla saker på riktigt. Dels vet vi mest troligt vilket kön det blir och dels vågar vi kanske ta till oss detta lite mer då. 
 
Oj, nu tappade jag bort mig lite.. Har en katt liggandes i knät och han fes just, luktar inte gott, haha!
 
Eh ja, vad var det jag skulle skriva.. Jo! Jag har börjat på en shoppinglista till barnet nu. Jag får nästan lite ångest av att fylla i den, jag blir stressad. Jag är rädd att missa något viktigt och tycker redan synd om det stackars barnet som då kommer få frysa. Sambon tyckte att kunde man föda barn på stenåldern (utan samma tillgång till kläder m.m.) så kommer nog vi att klara av det nu också. Ligger väl något i det, antar jag... :)
 
Jag har i alla fall börjat på en lista med saker i storlek 56. Det är svårt att veta hur mycket man behöver av allt. Dom växer ju rätt snabbt men samtidigt ska man hinna tvätta mellan varven också. Jag antar att man kommer tvätta var och varannan dag framöver... Kanske köper jag lite extra så behöver jag inte tvätta precis varje dag. 
 
Två gånger per år anordnas det en stor loppis i stan med barnkläder och tillbehör. Den infaller sig så precis att den är helgen efter vårt RUL. Så det blir perfekt att shoppa loss där. Jag tänker att det borde finnas mycket fint i storlek 56, dom kläderna hinner ju knappt nötas alls.
 
Har ni några tips på vad man behöver till en nyfödd och hur mycket av allt?
 
Kläderna som en kompis har sytt <3