Shoppinglista till barnet

Om en vecka och en dag har vi vårt Rutinultraljud. Jag kan väl inte direkt säga att tiden går långsamt men jösses som jag har väntat på det. Magen fortsätter växa men i och med att jag inte vet om jag faktiskt känner något så blir jag ändå orolig. Hoppas allt står rätt till där inne. 
 
Vi har hittills bara köpt en enda grej till barnet, eller det är väl ett kit kan man säga. Vi frågade en kompis till mig om hon kunde sy första plaggen till barnet. Vi ville att det första vi köper är något speciellt och vad kan bli mer speciellt än det? Vi är så glada att hon sa ja! Vi fick själva välja tyg och vad hon skulle sy. Så det blev ett par byxor och en omlottbody. Sedan hade det av bara farten också blivit en mössa och en dregelhalsduk. Så fint! <3
 
Efter rutinultraljudet tänkte vi börja handla saker på riktigt. Dels vet vi mest troligt vilket kön det blir och dels vågar vi kanske ta till oss detta lite mer då. 
 
Oj, nu tappade jag bort mig lite.. Har en katt liggandes i knät och han fes just, luktar inte gott, haha!
 
Eh ja, vad var det jag skulle skriva.. Jo! Jag har börjat på en shoppinglista till barnet nu. Jag får nästan lite ångest av att fylla i den, jag blir stressad. Jag är rädd att missa något viktigt och tycker redan synd om det stackars barnet som då kommer få frysa. Sambon tyckte att kunde man föda barn på stenåldern (utan samma tillgång till kläder m.m.) så kommer nog vi att klara av det nu också. Ligger väl något i det, antar jag... :)
 
Jag har i alla fall börjat på en lista med saker i storlek 56. Det är svårt att veta hur mycket man behöver av allt. Dom växer ju rätt snabbt men samtidigt ska man hinna tvätta mellan varven också. Jag antar att man kommer tvätta var och varannan dag framöver... Kanske köper jag lite extra så behöver jag inte tvätta precis varje dag. 
 
Två gånger per år anordnas det en stor loppis i stan med barnkläder och tillbehör. Den infaller sig så precis att den är helgen efter vårt RUL. Så det blir perfekt att shoppa loss där. Jag tänker att det borde finnas mycket fint i storlek 56, dom kläderna hinner ju knappt nötas alls.
 
Har ni några tips på vad man behöver till en nyfödd och hur mycket av allt?
 
Kläderna som en kompis har sytt <3

Att finnas där för någon annan

Det finns en tjej på mitt jobb som jag vet kämpar med upprepade missfall. Jag har fått veta det lite på omvägar, vilket jag egentligen inte gillar. Jag tycker att det är upp till henne själv att berätta det för mig, inte att någon annan ska "skvallra" om det, eftersom jag också vet att hon inte pratar öppet om det.
 
Men men, nu är det som det är. Jag har i alla fall velat prata med henne, berätta för henne att vi också har kämpat länge, men det har inte kommit något bra tillfälle. Det känns ju konstigt om jag bara slänger ur mig det också då hon inte vet att jag vet.
 
Igår kom i alla fall rätt tillfälle. Vi var tre stycken som satt och åt tillsammans på lunchen och hon nämnde flera missfall och att hon inte vågar planera något alls i sitt liv. Till exempel så vågar hon inte boka en resa, för tänk om hon är gravid då, eller har fått ett nytt missfall eller något. Och jag förstår ju precis hur hon känner! Man pausar livet för att allt kretsar kring de där barnet man försöker få. Jag kunde se smärtan i hennes ögon, hon har det verkligen kämpigt.
 
Så efter lunchen skrev jag till henne på chatten. Skrev att jag bara ville att hon skulle veta att jag förstår henne. Att vi började försöka för snart fyra år sedan och att vi tillslut fick veta att vi inte kan få barn, att det har varit vårdköer och behandlingar och tillslut IVF för att ta oss dit vi är idag. Att jag förstår precis vad hon menar med att inte våga boka något. Att jag själv höll på att ge upp i våras just på grund av det vacuum  man lever i medan man försöker. Att man pausar livet i flera år och att man konstant lever med utmattning, depressioner och ångest.
 
När hon svarade började jag nästan gråta. Hon tackade för att jag hade delat med mig. Hon berättade att hon knappt hade någon att prata med och att hon tyckte det var skönt att veta att det nu finns en person till att kunna öppna sig för. Hon skrev att hon blev deprimerad efter senaste missfallet och att hon inte riktigt hade kunnat anförtro sig till någon då. Och även i text kunde jag känna hennes smärta. Usch, så ont det gör i hjärtat. Både för att jag minns precis hur ont man själv hade och för att hon ska behöva gå igenom detta.
 
Samtidigt kändes det så jäkla bra inom mig. Jag kände att jag gjorde skillnad, på riktigt. Att jag faktiskt kan finnas där för en annan människa som har det tungt. Ofrivillig barnlöshet är något jag känner starkt för, av förklarliga skäl såklart, så det känns extra bra att kunna hjälpa någon annan. Jag vet att jag inte kan ta bort hennes smärta, men genom att finnas där kanske jag åtminstone kan hjälpa henne att ta sig igenom den.

V17 (16+1)

I ett par veckors tid har jag tänkt att vi borde börja fota magbilder. Tänkt att det vore lite roligt att ha kvar till senare. Men dagarna går och inga bilder har det blivit. 

Igår var vi ut till stugan en sväng och mamma tog en bild på mig. Bad henne skicka den till mig så att jag har någon i alla fall. Tänkte att den kan jag ju lägga upp här :) nu har jag klippt bort mycket från bilden men viktigast är ju magen. 

(null)
Magen v17 (16+0)

Jag mår rätt bra i kroppen just nu. Har knappt känt av fogarna sista veckan. Huvudvärken är nästan konstant men den är hanterbar. Jag tror att jag ska ta en alvedon idag bara för att få en liten paus från det onda. Försöker undvika även alvedon så långt det går men ibland får man bara ge med sig och ta en ändå.

Brösten ömmar bara ibland nu, inte alls som innan, och i övrigt mår jag mest bara bra. Vilket både är skönt och skapar oro. Vill ju känna saker för att veta att det går som det ska, samtidigt har jag ju läst om dom här "spökveckorna" där man inte känner så mycket.

Jag inbillar mig att jag har börjat känna bebisen (fostret) emellanåt. Det kändes som att det började redan i slutet på v15. Jag känner inte det där berömda fladdret som det står om överallt utan mer som om någon petar lite lätt i min mage. Om det är bebis eller inte vet jag väl inte förrän jag börjar känna den på riktigt, då får vi se om det känns bekant. :)