Shoppinglista till barnet

Om en vecka och en dag har vi vårt Rutinultraljud. Jag kan väl inte direkt säga att tiden går långsamt men jösses som jag har väntat på det. Magen fortsätter växa men i och med att jag inte vet om jag faktiskt känner något så blir jag ändå orolig. Hoppas allt står rätt till där inne. 
 
Vi har hittills bara köpt en enda grej till barnet, eller det är väl ett kit kan man säga. Vi frågade en kompis till mig om hon kunde sy första plaggen till barnet. Vi ville att det första vi köper är något speciellt och vad kan bli mer speciellt än det? Vi är så glada att hon sa ja! Vi fick själva välja tyg och vad hon skulle sy. Så det blev ett par byxor och en omlottbody. Sedan hade det av bara farten också blivit en mössa och en dregelhalsduk. Så fint! <3
 
Efter rutinultraljudet tänkte vi börja handla saker på riktigt. Dels vet vi mest troligt vilket kön det blir och dels vågar vi kanske ta till oss detta lite mer då. 
 
Oj, nu tappade jag bort mig lite.. Har en katt liggandes i knät och han fes just, luktar inte gott, haha!
 
Eh ja, vad var det jag skulle skriva.. Jo! Jag har börjat på en shoppinglista till barnet nu. Jag får nästan lite ångest av att fylla i den, jag blir stressad. Jag är rädd att missa något viktigt och tycker redan synd om det stackars barnet som då kommer få frysa. Sambon tyckte att kunde man föda barn på stenåldern (utan samma tillgång till kläder m.m.) så kommer nog vi att klara av det nu också. Ligger väl något i det, antar jag... :)
 
Jag har i alla fall börjat på en lista med saker i storlek 56. Det är svårt att veta hur mycket man behöver av allt. Dom växer ju rätt snabbt men samtidigt ska man hinna tvätta mellan varven också. Jag antar att man kommer tvätta var och varannan dag framöver... Kanske köper jag lite extra så behöver jag inte tvätta precis varje dag. 
 
Två gånger per år anordnas det en stor loppis i stan med barnkläder och tillbehör. Den infaller sig så precis att den är helgen efter vårt RUL. Så det blir perfekt att shoppa loss där. Jag tänker att det borde finnas mycket fint i storlek 56, dom kläderna hinner ju knappt nötas alls.
 
Har ni några tips på vad man behöver till en nyfödd och hur mycket av allt?
 
Kläderna som en kompis har sytt <3

V17 (16+1)

I ett par veckors tid har jag tänkt att vi borde börja fota magbilder. Tänkt att det vore lite roligt att ha kvar till senare. Men dagarna går och inga bilder har det blivit. 

Igår var vi ut till stugan en sväng och mamma tog en bild på mig. Bad henne skicka den till mig så att jag har någon i alla fall. Tänkte att den kan jag ju lägga upp här :) nu har jag klippt bort mycket från bilden men viktigast är ju magen. 

(null)
Magen v17 (16+0)

Jag mår rätt bra i kroppen just nu. Har knappt känt av fogarna sista veckan. Huvudvärken är nästan konstant men den är hanterbar. Jag tror att jag ska ta en alvedon idag bara för att få en liten paus från det onda. Försöker undvika även alvedon så långt det går men ibland får man bara ge med sig och ta en ändå.

Brösten ömmar bara ibland nu, inte alls som innan, och i övrigt mår jag mest bara bra. Vilket både är skönt och skapar oro. Vill ju känna saker för att veta att det går som det ska, samtidigt har jag ju läst om dom här "spökveckorna" där man inte känner så mycket.

Jag inbillar mig att jag har börjat känna bebisen (fostret) emellanåt. Det kändes som att det började redan i slutet på v15. Jag känner inte det där berömda fladdret som det står om överallt utan mer som om någon petar lite lätt i min mage. Om det är bebis eller inte vet jag väl inte förrän jag börjar känna den på riktigt, då får vi se om det känns bekant. :)

Att berätta för alla

Nu har jag berättat för alla jag jobbar med att vi har en liten bebis på gång. Igår berättade jag för min arbetsgrupp och idag för några till utanför. 

Nu ikväll mår jag nästan illa av oro. Tänk om jag har berättat för alla för tidigt? Tänk om det händer något i nästa vecka och jag måste berätta att det inte gick?

Vi har ju nyss sett att den lever och mår fint. Riskerna har minskat kraftigt. Men, risken finns ju där ändå och kommer alltid att finnas. 

Borde jag ha väntat till efter rutinultraljudet?

Samtidigt syns magen lite och börjar bli svår att dölja. Tycker jag i alla fall, mina jobbarkompisar verkar inte tycka att den är så synlig..

Och en del av mig vill bara NJUTA av att få berätta en sådan här grej. Se glädjen i andras ögon och hur intresserade dom blir av hur den lill* mår och hur långt gången jag är osv. Det är en sådan skön kontrast mot hur livet var för någon månad sedan. Jag känner mig så glad när vi pratar och i just den stunden känner jag bara skit samma, jag vill njuta NU oavsett hur det går. Man kan aldrig glädjas i onödan. Det är ju bättre att må bra när man kan.

Men ikväll är jag orolig och jag vet inte hur jag ska hantera det...