Oj, vad tiden går fort!

Ser att det är rätt längesen jag uppdaterade här. Än så länge går allt bra, lillasyster växer bra och mitt sf-mått ligger exakt mitt på kurvan. Jag har tagit järntabletter rätt länge nu och järnvärdet börjar se bra ut igen. Jag tar fortfarande anti-depressiva i låg dos och tycker att dom hjälper bra. Dom tar bort det värsta av mitt grubblande, vilket gör att jag inte dippar på samma sätt längre. Klart jag har bra och mindre bra dagar men inte alls lika mörkt som förut.

Jag mår väldigt mycket bättre psykiskt nu, efter beviljat snitt har jag slappnat av mycket mer. Oroar mig inte så mycket nu. Jag blir förstås orolig ibland om jag tycker att hon inte rör sig som vanligt men det tar inte över allt som det gjorde i första graviditeten. Med Sally kunde jag känna henne röra sig under mig och ändå gråta i panik över att jag trodde något var fel. Nu har jag mer is i magen och väntar ett tag innan jag stressar upp mig alltför mycket. Och oftast börjar hon sparka på ordentligt inom någon timme (känner små rörelser innan). Så då kan jag landa i att det nog går bra där inne ändå. 

Sedan sist har jag varit på uppföljningssamtal på spec-MVC och hos min barnmorska på rutinbesök. Båda skriver i journalen nu att jag skrattar och är glad på besöken och att jag verkar må mycket bättre. Jag har även förstått att snittet är 100% beviljat så länge jag själv inte ändrar mig. Så om ett par veckor ska jag till spec-MVC igen på förlossningsplanering. Vet inte exakt vad det innebär men barnmorskan läste att det stod "detaljerad planering" så jag hoppas på ett preliminärt datum för snittet. 

Tror jag har bestämt mig för hur länge jag ska jobba men avvaktar snittdatum innan jag spikar det. Imorgon går vi in i v33 och jag har mest troligt 5 arbetsveckor kvar och ca 7 veckor till snittet (gissar jag). Tiden går så galet fort denna gång, tycker man bara blinkar till en gång så har det gått en vecka till. 

Jag har lyckats träna 1-3 ggr/vecka sedan gravidvecka 13. Och det har verkligen hjälpt mina fogar. Jag är fortfarande rätt rörlig och tack vare en bra PT så får jag hela tiden övningar som känns bra för kroppen. Han stämmer av hela tiden så att det funkar, är det något som gör lite ont så byter vi övning. Väldigt glad att jag har kostat på mig själv det här. Det är det som håller både kropp och sinne någorlunda välmående. Jag känner att kroppen är med mig och att jag kommer klara utmaningen som kommer. Jag tror även att tiden efter blir lättare än förra gången eftersom kroppen mår bättre nu än sist. Återstår väl att se dock 😅

Vi har inte förberett särskilt mycket inför lillasysters ankomst. Vi har ju i princip allt sedan första svängen, plus att syrran lämnat över allt dom inte behöver längre. Så behöver väl egentligen bara börja tvätta upp allt och bädda spjälsäng och sånt. Tycker ju att det är så länge kvar men inser att tiden går så fort att det bara kommer smälla till så ligger vi där på förlossningen.

Funderar ni över något? Vill ni veta något mer? ❤️