På väg upp?
Senaste veckan har varit hyfsad. Förra lördagen kände jag mig för första gången nästan som vanligt igen och det höll i sig i princip hela helgen.
Sedan har det fortsatt så under veckan. Visst, det har varit lite tufft vissa stunder, men långt ifrån så tungt och mörkt som det har känts innan.
Det är lite svårt att förstå. Hur gick det till? Vände det bara helt plötsligt? Jag tror väl att det till stor del beror på att jag har bett om hjälp på jobbet, att jag har berättat för dom jag jobbar mest med att jag har det tufft och att jag har börjat ta ut ledighet. Jag behöver inte längre hålla upp en fasad, vilket också gör att jag får närmare till mina känslor och faktiskt kan känna mig rätt glad också.
Den här veckan har mina skratt känts mer äkta. Livet har inte känts lika jävligt och jag och sambon har pratat mer med varandra. Lite mer närvarande.
Nu är det här tiden mellan mens och ägglossning och den brukar ju vara den bättre perioden för sinnet, men jag känner mig ändå piggare än jag brukar den här tiden i månaden.
Nu får vi bara hoppas att det håller i sig! :)