Vår väg till ett barn

Jag blev så ställd över att vara där. En av hennes första frågor var ’tänker ni köra på xxxxx som förlossningsort?’ Eh, ja, så lär det väl bli, svarade vi. Förlossning? Jösses, så långt har jag inte ens vågat tänka. Hon frågade även om vi hade varit in på försäkringskassan något och läst på om hur det funkar med föräldradagar osv. Vilket vi inte har. Gravidförsäkring? Nope, inte det heller (ska teckna en nu).

KUB-test däremot, det hade vi hunnit fundera över.  Det är som att man hunnit fundera över dom värsta grejerna men inte ägnat så mycket tid åt att fundera över vad som händer om allt går bra. Vi har i alla fall bestämt oss för att göra KUB-testet. Precis i början av graviditeten ville jag göra NIPT och hela köret men efter ultraljudet i v9 där allt såg bra ut har liksom behovet minskat. Nu är jag inte helt säker på om KUB är så viktigt heller men i och med att vi ändå vill göra ett ultraljud så känns det som lika bra att göra KUB direkt istället. Visar det på låg sannolikhet så stannar vi där, skulle det visa väldigt hög sannolikhet för något så får vi väl gå vidare med ytterligare tester. Jag fick lämna blodprovet för det på inskrivningen också skulle hon skicka remissen för ultraljudet direkt. Ultraljudet görs på en annan ort så vi får väl en kallelse hem under veckan. Tiden borde bli i nästa vecka eller veckan efter. Hoppas lite på nästa vecka för då har jag fortfarande semester och behöver inte ta ledigt från jobbet. Men hur det än blir så ordnar det sig. :)

Magen har lugnat ner sig lite senaste veckan, vilken känns skönt. Däremot är jag lite lur på om jag kanske har åkt på foglossning redan? I några dagar har det gjort ont till och från på vänster sida i ryggslutet/bäckenet och idag gör det mer ont än vanligt. Jag googlade foglossning och den bild jag får upp visar precis där jag har ont. Det kan förstås bero på annat också så vi får väl se hur det utvecklar sig. Jag hittade i alla fall några enkla övningar man kan göra för att lindra smärtan lite, plus att jag får vara lite försiktig i mina rörelser tänkte jag, så jag inte provocerar i onödan. Jag förstår att foglossning kan bli ett rent helvete men kan ändå inte låta bli att le lite. Foglossning borde innebära att det händer en del i kroppen, alltså kanske fostret lever än åtminstone? 

Jag längtar till ultraljudet...