Resultatet av FET 2
Sedan en tid tillbaka läser min syster den här bloggen ibland. Som ni vet kämpar dom också så därför ville jag prata med henne innan jag skrev något mer här. Jag ville att hon skulle få veta genom mig och inte genom bloggen. Så, nu kan jag skriva här! :)
Vi kör en kort sammanfattning av tiden som gick fram till BIM:
ÄL+9, den där lilla blödningen som kom och gick. Några strimmor blod och sedan inget mer.
ÄL+10, dagen efter den lilla blödningen. Inga spottings.
ÄL+11, väntade mig blod varje gång jag gick på toaletten. Det kom inget.
ÄL+12, fortfarande inget blod. Det kändes som att för varje timme som gick så investerade jag mer och mer av mitt hjärta i det här embryot. Jag blev mer och mer rädd för att se blod och kände att fallet skulle bli hårdare och hårdare ju längre tiden gick. Jag var livrädd!
ÄL+13, inget blod.
ÄL+14, ett plus!
Symtom:
- uteblivna spottings (förmodligen enda symtomet jag verkligen kan lita på är ett symtom)
- lätt öm i svanken till och från sedan dag 11 ungefär
- lite lätt skakis på morgonen (kan bero på dålig sömn)
- ökade flytningar (har känts blött ofta)
- dålig i magen mest varje dag (kan bero på sömnbrist)
- ömma och svullna bröst vid BIM, kanske inte så mycket mer än vid mens men det ömmar när jag tar av BH:n, som att bröstens tyngd gör att det gör ont
- har varit trött i en vecka, förmodligen för att det snurrar så mycket i huvudet att jag inte kan somna på kvällarna
- hungrig mest hela tiden
Det här inlägget blev väldigt kortfattat och lite opersonligt.. Det kommer ett nytt inlägg med alla känslor runt det här. <3
skriven
Åh ni har fått ett plus! Det är så många olika känslor så ta din tid att landa i det. Jag blir iaf väldigt glad och tårögd av att läsa detta. Kram! ❤️