Att överleva
Först vill jag bara säga TACK! Snacka om fina läsare! Era kommentarer går rakt in i hjärtat, dom får mig att sträcka lite på mig igen, att känna att vi fixar en omgång till. <3
Jag har börjat se en del mönster i den här berg- och dalbanan. Efter en behandling är avslutad och resultatet är negativt så kommer tröttheten över mig. Jag går på sparlåga och är trött oavsett hur mycket jag vilar och sover. I den här fasen handlar det bara om att överleva. Det gäller att ta bort all press från mig själv, inse att den senaste månaden har varit tuff och att det inte är det minsta konstigt att jag går in i någon form av utmattning.
I måndags ringde jag kliniken för att meddela resultatet. Kvinnan jag pratade med tyckte det var väldigt tråkigt att det inte gick vägen. Som tur är har vi ju sju små embryon kvar, alltså kör vi på direkt igen. Om en vecka har vi första VUL.
Jag tror att det var efter det samtalet som tröttheten kom över mig. Jag känner mig så himla matt. Allt börjar om igen. Nya ultraljud, nya ägglossningstester, ny oro över att pricka helg. En ny period av tankar och känslor som går upp och ner hundra gånger om dagen. En ny utmanande månad framför oss.
Jag ser nästan framemot när kliniken har sommarstängt. Det blir en påtvingad paus som jag nog inte hade unnat mig annars. Men förhoppningsvis behöver vi ingen paus. Kanske går det på nästa försök.
Om jag räknar lite framåt ser det ut som att återföringen kan hamna samma vecka som nationaldagen. Nationaldagen innebär en röd dag = kliniken har stängt. Jag försöker tänka att det blir som det blir. Just nu har jag ingen ork till att oroa mig. Det hinner säkert vända innan dess men förhoppningsvis lyckas jag behålla någon form av lugn.
Det jag kanske oroar mig mest över är mina blödningar innan mensen.. Jag har frågat flera olika personer på kliniken om dessa och alla säger att det inte ska vara någon fara. Men jag har ändå svårt att lita på det.. Det känns ju inte helt bra när man börjar blöda ungefär samma dag som embryot senast fäster. Får hoppas att embryot fäster någon dag innan och hinner meddela kroppen att det är något på gång.
Nu ska jag ta en sväng på stan (ledig dag idag pga klämdag, sååå skönt) och se om jag hittar någon present till min favoritkille som fyller 2 år. Kanske råkar jag kika lite på sommarkläder till mig själv också. Sambon är pigg och glad idag och solen lyser. Det kan nog bli en bra dag!
KRAM till er alla! <3