Tack!

Tack för era kommentarer gällande era behandlingar!

Jag tolkar det som att man börjar behandlingen samma dag eller någon dag efter mensen startat. Om jag går på vad min app säger så säger den att jag kommer ha mens dagarna innan vi ska dit. Ägglossningen har dock aldrig stämt med den hittills (alltid varit sen), så enligt mina beräkningar borde mensen komma samma dag eller några dagar efter besöket. Vilket jag hoppas sååå på!

Men, just nu känns det som att ägglossningen är på gång, vilket skulle betyda att den kommer tidigare än appen säger!? Hoppas att det är kroppen som luras lite...

I övrigt vet jag inte riktigt hur jag mår. Ena dagen gråter jag bara, ofta helt utan anledning, och andra mår jag bra och är glad. Jag tror att jag är lite stressad över att det snart är semester också, både jobb och privata grejer som ska hinnas med innan. Vilket ger mig ont i magen och en orolig kropp, även värk på olika ställen i kroppen. Blir väl inte bättre av att man oroar sig lite inför IVFen också.

Någonstans hoppas jag fortfarande på ett mirakel. Tänk om det helt plötsligt skulle ta sig. Tänk om vi skulle slippa hela den här karusellen. Det finns inget normalt i det här. Att försöka bli gravid liggandes på en brits (antar jag) efter några veckor med skyhöga hormondoser... Vi vill ju kunna ha lite mysigt hemma och sedan få gå lyckliga över ett barn i magen. Hur många par fyller i och postar en hälsodeklaration till IVF-kliniken i all hast på väg till en middag med släkten? Så vitt skilda världar som vi ska försöka hantera samtidigt. Det känns så j*vla orättvist ibland.

Jag upprepar ibland för mig själv "det är inget straff" för att försöka ta bort känslan av att det blir så här för något misstag jag gjort tidigare i livet. Jag går igenom mitt liv och funderar på om jag kunde ha gjort något annorlunda. För att försöka släppa den tanken brukar jag också tänka på bilden nedan.

1 m a r i a:

skriven

Jag är också ganska bra på att tänka sådär: Var det för att den grejen var så jobbig som detta gick så lätt, eller tvärtom. Men någonstans tror jag också (hur klyschigt det än kan låta) att det är dit man kommer i slutändan som var meningen. Precis som på bilden.
T.ex. att det barn som väntar på er kan bara komma till på ett speciellt sätt, annars blir det ju inte det barnet som var meningen. På vilket sätt det sedan blir vet man liksom inte förrän efteråt, men att det bara finns ett sätt som är det rätta för att det ska bli just ert barn. Stor kram!

Svar: Tack för din fina kommentar! Att vi väntar just på vårt barn är något jag ska ta med mig! Ett fint sätt att se på det :) KRAM!
Mom to be

Kommentera här: