Jo nu hittade jag- 8 i frysen. 7 chanser till. Det kan ju mycket väl finnas ett guldägg där!
Ja vet, det känns som att kämpa mot ett mål som man inte vet om man nånsin kommer nå och det kan kännas hopplöst. Men ge inte upp, kämpa så länge ni bara orkar!! När ni minst anar det så ska ni se att lyckan vänder. För oss tog det fem år av hopp och förtvivlan innan det blev ett plus på stickan och då var det värt allt kämpande.
Man behöver inte vara så djävla optimistisk jämt. Det som blir det blir ändå. Ibland är det bara ytterligare en stressfaktor i en redan pressad tillvaro. Jag är imponerad av din vilja att kämpa och förmåga att komma igen. Och ja du får absolut berätta exakt hur jävligt det känns. Och ni har som sagt flera chanser till. Jag håller alla tummar för er. Kram
skriven
Jag tror (baserat på egen erfarenhet och mycket läsning kring infertilitet) att optimismen inför nästa kan återvända när det är dax för nästa insättning. Visst har ni ett eller fler i frysen? (Läser på mobil och har svårt att gå tillbaka så långt) Embryologer och läkare kan ju inte se in i framtiden vilket embryo som är det bästa och mest livsdugliga, det visar sig ju först efter insättning. Det är vidrigt att få minus efter en IVF, men det går att komma upp igen och du verkar bra på att klättra tillbaka upp efter en tid av sorg.
Tipsar om serien "kampen om ett barn" på Svt play som jag just har sett.
Och jag håller tummarna för er!
Från sporadisk läsare som efter tio år av behandlingar, upp och nedgång, väntan och längtan är i mål med två barn. Det kan hända, även om det många gånger inte känns så