Vår väg till ett barn

Åå, jag hade skrivit ett jättelångt inlägg men så försvann det när jag skulle lägga in bilderna i slutet.. Får göra ett nytt försök nu och se om jag kommer ihåg allt jag skrev innan...

 

Jag tycker veckorna går lite långsammare nu på slutet, som att dagarna går men att vi knappt kommer närmare beräknat datum. Men så kikar jag in på bloggen och inser att det redan är flera veckor sedan jag uppdaterade senast, så tiden går nog rätt snabbt ändå.

 

I fredags gjorde jag min sista dag på jobbet för det här året (om allt går som det ska). Det blev en intensiv sista vecka. Jag hade en leverans med väldigt tight tidplan så det blev övertid alla dagar utom på min lediga onsdag. I fredags stämplade jag ut vid 19.30. Ingen drömavslutning på jobbet direkt men det kändes extra skönt att gå hem då och bara släppa allt. Nu kan jag inte göra mer, förutom att svara på frågor förstås om det skulle vara någon som behöver ringa mig men det känns ok ändå.

 

Första veckan hemma har rullat på bra. Jag (vi) började med att städa huset, vilket tar typ tre gånger så lång tid nu när man knappt orkar något. Sambon drar förstås det tyngsta lasset men det blir ändå en hel del plockande och fixande för min del också. Sedan kom min chef/vän och hälsade på en dag med hennes två barn och igår var vi till psykologen igen. Jag känner mig lite som en pensionär när jag tycker det är fullt tillräckligt med en aktivitet per dag, hehe, men det är väl ungefär det jag orkar med. 

 

Kroppen har börjat kännas väldigt tung nu på slutet. Jag blir helt färdig bara av att gå uppför trappen hemma. Att diska en stekpanna har jag fått ge upp, det blir så långt till diskhon när magen är ivägen så jag blir helt slut i ryggen direkt. Senaste dagarna har jag knappt orkat diska lätta saker heller. Är det något jag tar med mig in i nästa graviditet (om det blir någon) så är det att träna ryggen mer inför graviditeten. 

 

Magen har börjat bli väldigt stor också. Den är i vägen på alla sätt och vis numera. Och framtungt blir det förstås.. Jag får väldigt ont på en punkt långt upp på vänster sida av magen. Den är en bit nedanför revbenen så det är inte dom som ömmar. Jag frågade barnmorskan vad det kunde vara men hon visste inte. Förmodligen ligger lilltjejen och trycker på samma punkt hela tiden och att det är därför det gör så ont. Det är som att jag har ett blåmärke som hon hela tiden petar på. Värst är när jag hostar eller skrattar, då viker jag mig nästan dubbel (ja, i den mån det går förstås) av smärtan.

 

Jag har känt mer och mer sammandragningar dom senaste veckorna. Inte så att det håller i sig hela tiden men ändå så pass att jag känner av det varje dag på ett eller annat sätt. Jag märker främst av dom på grund av att jag får svårt att andas. Så när jag känner att andningen blir svår brukar jag känna på magen och då är den hård.

 

I tisdags kväll kände jag även av förvärkar. Först kom dom med lite längre intervall, kanske en per kvart, men sedan klockade jag några där dom låg 2st inom 10 minuter. Och tillslut gjorde en förvärk till och med ont. Så en liiiiten föraning till vad som komma skall. Tyvärr dog det av efter den onda förvärken. Jag som började hoppas att något var på gång, men så var det inte. Sedan dess har det varit rätt lugnt igen.

 

Jag var även lite nyfiken på hur livmodertappen är just nu, så igår var jag tvungen att känna efter. Jag var inte riktigt beredd på att den skulle vara så mjuk så jag vågade knappt känna efter ordentligt. Men jag upplevde i alla fall att den är helt mjuk nu, att den är nära öppningen och att den ligger framåt. Känns ju positivt! Kan såklart dröja veckor ändå men det känns ändå bra. 

 

Jag vill egentligen inte skriva så mycket om vikt här, dels för att jag själv hade problem med maten för ett antal år sedan och dels för att jag inte tycker det spelar någon roll. Det är ytterst individuellt hur mycket man går upp och allt är okej enligt mig (så länge man själv och barnet mår bra förstås). Men tänkte skriva mest för att själv komma ihåg inför nästa graviditet (förhoppningsvis får vi uppleva det igen). Hittills har jag gått upp 17kg och räknar med att nå 20kg innan hon är ute. En del av det tror jag är vätska. Mina händer, fötter och smalben är rätt svullna nu och har jag suttit en längre stund känns det som att jag går på bollar när jag reser mig upp. Det har även börjat sticka i fötter och ben om jag står upp en längre stund. 

 

Jag sover sämre nu på slutet också. Jag går upp och kissar två gånger per natt och vaknar ganska många gånger till utöver det. Men tack vare sovmorgon varje dag så känner jag mig ändå inte så trött i huvudet. Sedan kan det ju råka bli någon för- eller eftermiddagslur också, hehe. 

 

Förutom det ovan tror jag ändå att jag har en bra graviditet sett till det fysiska. Psykiskt är det lite jobbigare. Oron över att något ska hinna hända henne har börjat smyga sig på igen. Hoppas verkligen att hon kommer ut snart så jag inte behöver oroa mig lika mycket för allt som kan hända i magen. Jag förstår att det kommer en annan oro sedan men just nu vill jag bara få träffa en levande bebis.

 

Jag fotade ett par bilder framför spegeln idag också. Magen ser lite rolig ut för den står verkligen rakt ut. Som en boll!