När magkänslan stämmer

Det började för några nätter sedan när jag vaknade och tyckte att det plötsligt luktade väldigt mycket från Sallys blöja. Det var svårt att avgöra vad det egentligen luktade, var det själva blöjan som plötsligt börjat lukta mycket mer? Men vi var ju mitt i ett blöjpaket, det borde väl inte börja lukta bara helt plötsligt? Var det vattenmelonen hon smakat på dagen innan som gjorde att lukten ändrades?

Jag kände inget mer under dagen men nästa natt kom det tillbaka igen och sedan har det bara fortsatt. 

Såklart kunde jag inte låta bli att googla. Överallt läste jag om urinvägsinfektion och hur det kunde lukta men jag hade svårt att sätta fingret på vad det egentligen påminde om. När jag läste på 1177 stod det inget om förändrad lukt + UVI på små barn. Det stod bara om feber, gnäll och att dom kissar mer typ.

Vi skulle åka till Stockholm på semester i några dagar och jag funderade lite över om det här är något vi borde kolla upp innan men tiden fanns inte riktigt (självklart hade vi tagit oss tid om vi trodde att det var akut) och hon verkade lika pigg och glad som vanligt. Därmed åkte vi som planerat.

Igår tog vi en dag på stan och jag passade på att köpa UVI-tester på apoteket. Vid det här laget hade jag nästan övertygat mig själv om att det bara var blöjlukt jag kände, men magkänslan kunde inte riktigt släppa att något skulle vara fel.

Så igår kväll testade vi hemma och stickan gav utslag. Vi tänkte att vi kanske inte hade rengjort tillräckligt och tänkte att vi gör ett nytt test idag på morgonen. Nästa test visade samma sak. Tecken på UVI. 

Så vi ringde 1177 som sa att när det är så små barn rekommenderar dom alltid att man söker sig till närakuten. Inget av det här hade varit något problem om vi hade varit hemma. Då hade jag ringt BVC typ direkt bara för säkerhetsskull, men när man är i en ny stad och har dålig koll på sjukhus osv så blir det lite bökigare.

Vi hittade i alla fall en närakut som låg hyfsat nära och tog oss dit. Där fick vi (Sally) lämna ett nytt prov som även det gav utslag. UVI behandlas alltid av barnläkare och sjukhuset vi var på hade ingen barnläkare, så vi blev skickade till Södersjukhuset istället.

På Södersjukhuset fick vi lämna ytterligare två urinprover, blodprov och göra ultraljud på hennes blåsa och njurar. Urinprovet fortsatte ge utslag medan blodprov, för att kolla njurarna, såg bra ut. Ingen feber heller. Ultraljudet visade dock att hon hade en förstoring av njurbäckenbotten på vänster sida. Så om vi förstod läkaren rätt så hade infektionen börjat sprida sig uppåt, vilket är vanligt på så små barn.

Det slutade med penicillin och en uppföljning hemmavid om någon vecka för att se så allt ser bra ut då.

Det blev en lång dag med många tankar och känslor som snurrat. Tankarna gick ofta till föräldrar som sitter där med svårt sjuka barn. Kan knappt tänka på hur jobbigt det måste vara utan att bli gråtig.

Jag ville inte ha rätt men någonstans är det skönt att veta att magkänslan stämde, att om jag faktiskt tror att något är galet så ska jag inte förminska mina egna känslor utan söka hjälp istället.

Jag är glad att vi upptäckte det så pass tidigt att Sally knappt hunnit påverkas av det. Och förhoppningsvis hjälper antibiotikan snabbt så hon inte blir sämre heller.

Vår fina Sally <3

Nu blev det ett långt inlägg om något som kanske inte låter så farligt men för mammahjärtat blir det stort ändå. Man vill ju bara att dom ska vara friska!

Kommentera här: