Vår väg till ett barn

Väl inne hos läkaren började hon att fråga var min sambo var. Hon tyckte det var bra att han fanns i närheten ifall ultraljudet skulle visa något tråkigt (bra pepp! 😅). Sedan pratade vi om mina blödningar, hon frågade om jag varit in på kontroll men jag svarade att jag inte fick komma in. Jag berättade också att jag hade en miniblödning för några dagar sedan. Hon lät rätt orolig och känslan jag fick var att hon knappt själv trodde att det fanns något som levde där inne. Vi gjorde upp om när jag skulle filma till sambon och sedan var det dags att kika.

Jag såg rätt snabbt att det fanns något där, men hon hade inte på den där blodflödesgrejen som visar blått och rött, så jag hade svårt att se hjärtat slå. Men sedan fick hon en tydlig bild och jag såg flimret! Lättnaden!

Hon mätte den till 24,5mm och datorn visade då v9+1, alltså exakt enligt "åldern". Så skönt!

Jag tror också att vi såg moderkakan. Jag trodde jag såg gulsäcken och frågade om det var den. Då letade hon runt lite och sa något i stil med "ja, där kan vi se att den har fäst in". Jag frågade aldrig men det känns ju som att det borde vara moderkakan då? Eller?

Jag fick även se den röra på sig 😭❤️ och nu när jag zoomar in på filmen så kan jag se fingrarna också. Så häftigt!

Hon avslutade med "ja, jag får väl säga grattis då" som om det satt långt inne. Jag gillar den här läkaren, så det är inget sånt. Tror bara hon pratar på ett sätt som gör att det låter värre än det är. Fick lite känslan av att hon inte trodde på det hon såg. Och hon ville inte riktigt släppa iväg mig med tanken att det var lugnt nu. Jag sa något om att dom värsta riskerna är förbi nu men att man aldrig kan vara 100% säker, och hon nappade på det sista där. 

Jaja, även om jag svänger mycket i oro och hopp så känns det i alla fall bra att ha fått se den lill*. På fredag är det inskrivning på MVC! ❤️