Vår väg till ett barn

Jag har tänkt i flera dagar att jag ska uppdatera här men orken har inte riktigt funnits.

 

Jag träffade en läkare på företagshälsovården tidigare i veckan. Jag satt och grät i en timme hos honom. Jag har verkligen inte släppt sorgen ännu... Jag blir väldigt ledsen varje gång jag ska berätta det för någon ny person. Vilket också gör att jag blir väldigt matt varje gång. Det finns alltså mer att jobba på där inne. Eller så kanske tiden behöver göra sitt?

 

Det slutade i alla fall med en sjukskrivning på 50%. Han frågade vad han kunde göra för mig och då önskade jag en sjukskrivning, han frågade hur mycket och jag svarade 50%. Han höll med i mitt resonemang och skrev ett intyg. Läkaren tyckte att jag skulle fortsätta gå till kuratorn. Jag har inte träffat henne på ett par månader nu och inte riktigt känt något behov heller. Så jag får se hur jag gör med det. Det känns mer som att jag behöver lite andrum nu. Tid att landa. Möjlighet att göra saker jag tycker är roliga medan orken finns kvar. Jobbar jag 100%, gör 2-3 läkarbesök i veckan, ringer sjukvården var och varannan dag, försöker träna, hjälpa vänner med några grejer, umgås med sambon, ta hand om hemmet (har inte städat på veckor, ligger grejer överallt) osv så blir det inte mycket tid eller ork kvar till pyssel eller utflykter osv. Ovanpå allt det här kommer alla känslor. All oro. All typ av kontroll jag försöker känna i en situation där man knappt kan ha någon kontroll.

 

Läkaren trodde också att mitt mående kan ha gjort att ägglossningen avstannade. Han pratade om kortisolvärden m.m. som påverkar kroppen på flera negativa sätt. Han menade att jag behöver vända det här, börja må bättre för att sedan kunna bli gravid. Jag tror på det han säger. Jag har en stark känsla av att mitt mående har påverkat ägglossningen denna månad. Han tryckte också hårt på att allt sitter i mitt huvud, det är bara jag själv som kan få mig att må bättre. Bara jag som kan vända alla negativa tankar till positiva. Även om man såklart kan få hjälp på traven så gäller det att jag själv tar tag i det.

 

Jag tror att sjukskrivningen är bra för mig. Det är skönt att få längre tid ifrån jobbet, samtidigt som det gör mig stressad att jag hinner så lite jobb på dagarna. Det gäller att försöka hitta en balans. Att jag hinner det jag hinner och att det bara är ett jobb. Och att jag försöker finna ro på eftermiddagarna och kvällarna, så att jag faktiskt börjar slappna av. Än så länge är jag fortfarande ganska stressad, vilket inte är bra.

 

Jag har lite svårt att få ihop den här texten idag. Jag antar att hjärnan är lite snurrig. Jag tappar fokus hela tiden och jag lyckas inte ens hålla kvar det för att läsa igenom min egen text. Jag tror att det är dags att sova nu och hoppas att allt släpper allt eftersom.

 

Hoppas läget är bättre med er och att ni får njuta av några härliga sommardagar/kvällar nu :) <3