Längtan
När mensen är sen, eller egentligen äl som var senare än vanligt, så kommer det helt plötsligt över en. Den där längtan. Tänk om jag är gravid. Underbara tanke.
Underbara fruktansvärda tanke. Eftersom jag vet att den inte är sann. Jag är inte gravid. Jag KAN INTE vara gravid.
Så är den tillbaka, så snabbt och kraftfullt. Smärtan och sorgen som man har tryckt undan så bra på sistone. Jag hade ju hunnit inbilla mig att livet är gött att leva och att det inte är så jobbigt just nu.
Nu ska jag fortsätta att leva idag, prestera som vanligt, vara glad och skratta som jag alltid gör. Raka motsatsen till vad jag egentligen vill, ligga ner och gråta resten av dagen.