Ingen ägglossning

Jag har fortfarande inte haft någon ägglossning. Jag trodde att den var förra helgen men tempen gick aldrig uppåt, vilket den fortfarande inte har gjort. I början av dennna vecka hade jag väldigt ont i magen och tänkte att nu släppte ägget äntligen. Men tempen är fortfarande låg.

I onsdags skulle jag ha fått mens enligt min app. Då hade cykeln varit 37 dagar lång. Igår skulle vi ha börjat med sprutor, enligt vad vi sa till kliniken innan jul. Det är klart att man inte vet exakt när mensen kommer men appen är det enda jag har att gå på.

Nu räknar jag inte längre med någon ägglossning denna månad. Undrar bara när mensen kommer i så fall. Jag har förstått det som att kroppen tillslut stöter ut slemhinnan, även om ägglossningen uteblir. 

Grejen är att kliniken har ett maxantal på operationsplatser för ägguttag varje vecka. Alltså kan det vara fullt när mensen väl kommer. Om den inte kommer den vecka jag har meddelat dom så riskerar vi ju att inte få påbörja någon behandling denna gång. Sjukt stressande! Därför skulle jag gärna vilja veta när mensen kommer, hade jag vetat att jag haft ägglossning hade jag kunnat "säkra" en plats. Nu går inte det.

Det har varit en tuff vecka. Ägglossningen som aldrig kommer och ett graviditetsbesked som fick mig att gråta inne på toaletten på jobbet i en halvtimme.

Nu är ALLA jag umgås med på jobbet gravida. Fyra gravida tjejer och jag. Jag är ju inte direkt mer motiverad att gå till jobbet nu...

Hoppas mensen kommer i nästa vecka och att vi får påbörja vår första IVF.

Ett sätt att leva

Jag tror att jag har börjat krisa lite smått igen... Kanske för att det börjar närma sig IVF och kanske för att ägglossningen inte kom när den borde ha gjort, inte ens i närheten. (Tycker jag känner av där nere idag också...)

Det känns som att jag går runt och försöker hitta ett sätt att leva. Ett sätt att förhålla mig till livet i ovisshet. Sambon menar på att hela livet kommer vara så, att man aldrig vet vad som väntar gällande någonting. Ja, det ligger väl något i det. Jag tycker bara att det här med barn är en rätt stor grej... Att inte veta om vi någonsin blir föräldrar är en ganska stor fråga känner jag. Jag har svårt att gå vidare. Svårt att hitta en plats som passar mig i det här. 

Härom kvällen insåg jag att jag kanske behöver lära mig leva med tanken på att det kanske inte går. Kanske det är nyckeln till att kunna leva ett bra liv i väntan? Jag kommer aldrig vara "fine" med att det inte skulle gå, men jag kanske behöver inse att livet KAN bli bra ändå... det här blev virrigt, är det någon som förstår hur jag tänker?

Väntar in ägglossning

Jag förstår ingenting den här månaden. Enligt appen borde jag haft ägglossning i onsdags förra veckan. Hade jag haft det hade cykeln blivit 37 dagar lång. Vilket ju är i överkant redan där. Men jag har fortfarande inte känt av någon...

Kanske hoppar kroppen över ägglossning denna månad? Eller är den väääldigt sen? Eller har den varit men jag har missat den? Känner dock inga tecken i kroppen på att den skulle ha varit...

I och med det här har jag ingen aning om när mensen kommer. Och vet alltså inte när vi kan börja med IVF-behandlingen. Är så rädd att dom kommer säga att det är fullt eller något när mensen väl kommer.

Väldigt frustrerande samtidigt som jag inte kan göra något alls för att påverka heller. Försöker att bara åka med och ser vad som händer... någon gång kommer vi ju få börja, men jag vill ju börja nu! Vi har väntat på det här väldigt länge nu...