Ägglossning

Jag tror att ägglossningen var igår. Har haft en del ägglossningsflytningar och kände lite stick i magen igår. Jag tempade även i morse och kunde se en liiiten stegring. Nu tempade jag vid 9 på morgonen så det går väl inte att lita på tempen till 100% men det brukar stämma rätt bra. Tänkte tempa igen imorgon så får jag se om den stegrar. 

Jag ringde kliniken i fredags och berättade om den försenade ägglossningen. Jag hade känningar redan då så vi räknade två veckor framåt från i fredags men jag tror det dröjde till igår innan det blev någon ägglossning. Hon flyttade i alla fall fram äggplocksveckan till V.6. Jag vet inte riktigt vad som händer om mensen kommer på lördagen eller kanske till och med söndagen.. dom kan tydligen få fullt med operationstider och då får man inte börja. Finns det risk att man hamnar i fel vecka nu när det känns så osäkert? Jag tänker att om mensen kommer på söndagen kanske äggplocket hinner gå över till v7? Snurrigt i huvudet nu...

Vore tråkigt att vänta ännu en månad. Vill komma igång nu! Jag får se hur kroppen beter sig ikväll och imorgon och sedan ringa dom igen för att höra mer kanske...

Ni som har gjort behandlingar, hur många dagar har ni gått från mensens första dag till äggplock? Förstår att det är individuellt men tänkte för att få ett hum om det i alla fall. 

Årssammanfattning 2017

2017 har på många sätt varit ett lugnare år än vad 2016 var. 2016 var galet, det hände så många olika saker då att jag inte förstår hur vi tog oss igenom det.
 
Något som däremot varit jobbigare under 2017 är hur vilsen jag varit. Även om det inte har hänt sådär supermycket så har känslorna och tankarna varit överallt. Åren har alltså varit jobbiga på olika vis och det är svårt att säga vad som egentligen varit värst.
 
Det som varit jobbigast nu på slutet har varit att gå till ett jobb jag inte trivs med och att känna att vännerna glider längre ifrån. Att känna att dom har något gemensamt som inte jag kan dela och att jag går igenom något som vissa av dom aldrig kommer förstå. Det har gjort att jag har fått svårare att umgås med dom och därmed har det väl blivit lite konstigt mellan oss. Jag har nog inte insett det förrän nu på slutet, att jag faktiskt går runt och sörjer detta. Att det tär på mig mer än jag vågar erkänna.
 
Men vi kör väl en liten sammanfattning av året i vilket fall, så lyfter vi både det bra och det mindre bra:
 
Början av året gick åt till att vänta, bearbeta och sörja. Beskedet var fortfarande tungt och vi stod i donationskön som kändes lång. Vi tog oss framåt men det var som att leva i en dimma. Sambon var halvtidssjukskriven en bit in på nya året, på grund av depression. Jag gick till en ny kurator för att min tidigare gått i pension. 
 
I mars fick jag en ny chef. Jag hade blandade känslor inför detta, vilket var jobbigt psykiskt (i det stora hela har det i alla fall visat sig fungera bra).
 
I april ringde kliniken. Äntligen var vi först i donationskön!! Vi åkte till kliniken för att gå igenom allt inför behandlingsstart. Jag minns dom här veckorna som spända men ganska glada, här var vi hoppfulla.
 
I maj gjorde vi vår första inseminering, efter tre ultraljud och ett gäng ägglossningstester. Här försvann två av tre remisser vilket ledde till att jag pratade med IVF-kliniken och Kvinnokliniken dagligen. Men inseminationen blev av! Vi fnissade lite när vi blev bjudna på bubbel på en inflyttningsfest och smygbytte glas med varandra utan att någon såg. Vår egen lilla hemlighet. Vi fick ett minus på graviditetstestet...
 
I juni påbörjade vi direkt en ny behandling. Nytt försök på inseminering. Här var jag väldigt stressad över det strul som varit med remisserna under första behandlingen. Jag oroade mig för nytt strul och hade en konstant inre stress. Stressen gjorde att ägglossningen drog ut på tiden. Vi gjorde tre VUL innan kliniken bestämde att vi skulle avbryta. Jag gick till en läkare och blev halvtidssjukskriven två sista veckorna innan semestern. Det hade blivit för mycket med allt.
 
Semestern gick. Halvtaskigt väder, som i hela Sverige, men en bra semester ändå. Viktigast för mig/oss var att få slappna av. Att inte behöva tänka på vare sig jobb eller behandling. Ofrivilliga pauser i behandlingar är inte alltid så dåligt, det behövs på något vis.
 
Efter semestern körde vi på med en ny behandling. Denna gång i stimulerad cykel. Jag tog en tablett om dagen i fem dagar och när äggblåsan väl vuxit var slemhinnan för tunn. Kliniken beslutade att vi skulle avbryta behandlingen. Här sjönk hoppet ganska ordentligt. Hur sjutton ska man kunna bli gravid om man inte ens får genomföra behandlingar?
 
Någonstans här förlovade vi oss <3
 
När mensen kom var vi redo igen. Två tabletter om dagen! Den här gången växte ägget mycket snabbt. På första VUL var blåsan redo. Dock såg slemhinnan tunn ut. Kliniken beslutade att vi fick ta en ägglossningsspruta för att ge ägglossningen en extra skjuts och sedan åka till dom dagen efter för att se vad läkaren säger. Slemhinnan var fortfarande ganska tunn men den såg fin ut och läkaren beslutade att det blir insemination.
Ungefär en vecka in i denna "two week wait" drabbades syrran av utomkveds, vilket ledde till akut operation och en borttagen äggledare. Sedan även beskedet att dom eventuellt kommer behöva IVF också. Livet kändes (och känns) fruktansvärt orättvist. En vecka senare fick vi minus på stickan. 
 
Jag var desperat och ville köra direkt igen. Jag frågade kliniken om vi fick det och dom skulle återkomma. På kvällen hade jag och sambon ett långt samtal om detta. Var inseminering verkligen rätt väg att gå? Vi läste på en hel del och insåg tillslut att vi hellre ville köra IVF. Det är ganska mycket stress kring en inseminering, rädsla att pricka helg, rädsla att inget ägg ska släppa osv. Även om IVF blir större påfrestningar känns det säkrare, och för att inte tala om de högre oddsen. Läkaren höll med om att IVF var rätt väg att gå och det konstaterades att vi inte skulle hinna mer innan jul. Vi fick ett telefonmöte med läkaren för att gå igenom medicinerna och vi fick en sprutgenomgång på plats på kliniken.
 
Under hösten fick sambon äntlingen operera sin varicocele. En operation han väntat på i 1,5 år.
 
Jag var rätt slutkörd innan julledigheten. Varje dag kändes som en kamp och allt bara snurrade i huvudet varje kväll. Jag sov dåligt och kände mig utmattad. Jag var irriterad på allt och alla och ville helst inte lämna sängen. Jag räknade ner minutrarna tills ledigheten äntlingen kom.
 
Nu har jag varit ledig i en vecka och känner mig väldigt mycket bättre. Jag sover i snitt 10 timmar per natt och mitt humör har stabiliserat sig en aning. Stubinen är fortfarande ganska kort men jag brinner inte av lite mycket längre. Jag har börjat jobba på min dröm som sakta men säkert har klarnat under hösten. När jag sätter mig vid datorn och grejar på hemsidan går tiden otroligt fort. För fyra timmar sedan sa jag till sambon att jag bara skulle sätta mig vid datorn en liten stund... och nu hörde jag att han gick och la sig. Tänk om jag skulle få den här drömmen att fungera, om tiden man jobbar kunde gå såhär snabbt ibland bara för att det är så sjukt roligt! Tänk vad underbart det skulle vara!
 
När jag läser min egen sammanfattning inser jag att det inte har hänt sådär jättemycket som har varit roligt. Övervägande jobbiga saker. Jag glömde ta med dom två bröllopen vi var på i sommar, dom var mycket trevliga! Men i övrigt har det varit kämpigt.
 
Nu hoppas jag på ett bättre år. Ett 2018 som inte behöver vara lika konstant tungt. Oavsett hur barnverkstaden går hoppas jag att vi kan göra mer saker tillsammans, att jag kommer framåt med min dröm och att min sambo hittar det jobb som passar honom bra. Att vi kanske, eventuellt, med lite tur och mycket sparande kommer iväg på en av våra drömresor. Eller att vi tar någon picknick i skogen i vinter, eller att vi får en fin sommar med mycket sol. Jag vill lyssna mer på själen och jag vill finna klarhet i vad jag/vi mår bra av. För varje år som går lär vi oss mer om hur man överlever och det blir tydligare och tydligare att man inte kan stå ut med vissa saker bara för att man, enligt normen, borde.
 
Tack för att ni varit mer oss under året! Nu hoppas vi att nästa blir lite bättre :) <3

IVF 1 - sprutorna m.m.

Tänkte att jag kunde försöka berätta lite om vilka sprutor jag ska ta, när jag ska ta dom och så vidare.
 
Till att börja med så kommer vi köra igång vid nästa mens. Vilket känns helt galet, det är ju SNART!
Det är märkligt det där, hur något vi har väntat på och kämpat för i tre år kan kännas plötsligt. Men hur som helst, enligt min app kommer nästa mens runt 17e januari. 
 
Jag har hämtat ut alla mediciner. Tror jag var på apoteket närmare en halvtimme och fick med mig en stor påse full med förpackningar hem. Kändes märkligt. Var tvungen att ta en bild på dom när jag kom hem. Tänk att allt det här ska in i min kropp!
 
 
Bemfola: 
Den här sprutan har jag hämtat ut 12st av, vi får väl se hur många som kommer behövas. Den här gör att det bildas många ägg. Den börjar jag med på cykeldag 2 eller 3, beroende på vilket veckodag det är. är cykeldag 2 en tisdag ska jag vänta till onsdagen. Det har med ultraljudsdagar att göra. Denna tas varje kväll fram till ägglossningssprutan. Det står att den ska tas mellan kl.19-22, jag tror att runt kl.20 kommer passa oss bra.
 
Först hade läkaren skrivit att jag skulle ta 150 enheter varje dag av denna, men dom ringde upp igen och meddelade att mitt äggreservsresultat var så högt att dom ville sänka dosen på stimuleringsdag 4. Så från dag 4 tar jag 125 enheter. Detta för att undvika överstimulering. Och jag är väldigt tacksam att jag har en bra äggreserv. Jag får mindre panik då. Och det känns positivt om vi i framtiden vill försöka få ett till barn, men det är långt dit, först ska vi lyckas med ett första barn...
 
Orgalutran:
Har hämtat ut 7st. Den här sprutan förhindrar att kroppen börjar ägglossa av sig själv. Den här ska jag börja ta på stimuleringsdag 5. Alltså INTE cykeldag 5. Lätt förvirrande det här. Så från stimuleringsdag 5 kommer jag att ta 2 sprutor varje kväll.
 
Den här ska jag ta 0,25 enheter av varje gång.
 
Ovitrelle:
Den kära ägglossningssprutan. Jag har ju ingen aning men jag kan tänka mig att det här är bästa sprutan av dom alla (om man kan klassa någon som bra...) med tanke på att det är den sista jag tar och att vi efter den får göra äggplocket. Den här sprutan tas exakt 36h före äggplock. Alltså den enda spruta som är riktigt noga med tiden. Det var den här sprutan vi även tog innan sista insemineringen, vilket kändes helt okej, så den gruvar jag mig också minst för.
 
Lutinus:
Kladdiga lutinus. Ett slidpiller man för upp, 3 gånger om dagen. Det är kladdigt och drygt men vad gör man inte för bebis. Dom här tog jag också efter sista insemineringen. Jag mådde psykiskt rätt bra av dessa, vilket känns bra inför denna gång också. Något positivt med allt kroppen ska få utstå.
 
Folsyra:
Det är väl rätt allmänt känt att dom som försöker bli gravida även tar folsyra. Det som förvånade mig lite är att jag ska ta två tabletter om dagen nu. Alltså 1000 microgram per dag. Dom här började jag med för ett par dagar sedan. Tog ett uppehåll efter senaste negativa grav.testet. Tillslut orkar man liksom inte med något alls som har med barn att göra, jag ville bara få en paus från ALLT. Så slutade även med folsyran under en månad. Men nu är jag redo att köra på igen.
 
ICSI - Donation:
Dom kommer mest troligt att utföra ICSI på äggen. Alltså att dom för in en spermie i varje ägg. Tydligen är det vanligt att man gör så med donatorspermier. Det beror lite på kvalitén efter upptining. Men jag hoppas väl nästan att dom gör så. Jag vet inte om det innebär högre risker för ägget men det känns ju bättre om man vet att en spermie är där i alla fall. 
 
Blodprov: 
Inte nog med att jag ska ta sprutor i magen varje dag så ska jag även lämna blodprov. På Stimuleringsdag 5 eller 6 ska jag lämna första blodprovet. Dag 6 kan jag lämna om jag kan ta det innan 06.45, vilket är i tidigaste laget för mig.. Det gick även bra att lämna på dag 5 om jag ville ta det en annan tid på dygnet. Men men, vi får se hur det passar.
 
Jag fick två remisser med mig för blodprovet. Det kan hända att dom ringer och vill att jag lämnar ett till några dagar senare, men det tar vi då i så fall.
 
Ultraljud:
Sedan får vi ju såklart inte glömma ultraljuden. Dom här kommer ju vara lite mer spännande den här gången. Här får vi se hur många blåsor som håller på att växa till sig och vilken storlek dom har. Ultraljuden görs på Stimuleringsdag 6 och 9.
 
 
Jag är nervös och spänd inför detta. Jag är även hoppfull. Kanske, kanske, KANSKE kan det gå nu. Jag funderar så mycket på det här att jag till och med drömde om det inatt. Jag drömde att jag började ta sprutorna redan nu. Att jag fick för mig att det var okej. Sedan kom jag på att kliniken stänger om några dagar och att det inte alls går att köra igång nu. Det blev så himla pinsamt, för det innebar ju att jag skulle behöva ringa dit och be dom skriva ut nya recept på sprutor. Jösses, hur skulle jag förklara det för kliniken?
Det var väldigt tur att det bara var en dröm! :)