Kärleken svämmar över

Jag har börjat känna så otroligt mycket senaste veckorna. Äntligen vågar jag säga till vår dotter att jag älskar henne. Det är så laddat på något vis. Det finns så himla mycket att förlora när man älskar någon över allt annat.

Rädslan att något ska hända henne går ibland inte att hantera. Jag har blivit förkyld och nu är jag livrädd att hon ska bli smittad. Överanalyserar allt hon gör bara för att se om det finns något tecken på förkylning hos henne. Googlar hur man rensar en bebis näsa och kollar tempen på henne titt som tätt.

Nyss kom jag in på en blogg där ett par förlorade sitt barn i magen och mina tårar började rinna. Det var den absolut största rädsla jag någonsin känt. Att vara gravid och rädd att förlora henne i magen. Nu klarade sig vår dotter men jag kan ändå på något vis känna en del av den smärta och panik som dom känner. Såklart vet jag ju inte hur det känns för dom, det måste vara fruktansvärt. Men jag kan snudda lite i ytterkanten av det onda och sedan bara föreställa mig hur resten känns. 
Funderade på om jag skulle ta bort det här stycket, det går såklart inte att förstå om man inte varit med om det. Men jag förstår tillräckligt för att veta att hela min värld skulle rasa om det hände mitt barn något.

Nu är jag rädd att förlora henne i sjukdom eller plötslig spädbarnsdöd. Min lilla bebis, snälla, stanna hos oss för evigt. Jag gör allt för att du ska få ett bra liv.

Kärleken svämmar över. Jag älskar dig.