Oro i kroppen

Ja, det är mycket oro i kroppen inför det som väntar. Om nätterna drömmer jag om ägglossningar, barn och insemineringar. På kvällarna när jag försöker somna drar hjärnan igång. Jag funderar över hur det kommer gå till vid själva insemineringen, om jag kommer våga träna som vanligt efter, om jag kommer bli sjuk så ägglossningen försenas, osv.
 
Egentligen tänker jag nog på det rätt mycket på dagarna också. Det är ju en rätt stor sak att gå igenom. Donerade spermier som insemineras. Våra liv kommer förändras för alltid. Har vi lyckan att få ett barn genom donation kommer det vara en del av vårt liv så länge vi lever. Det är inte över bara för att vi får ett plus. När barnet väl är ute börjar åren där vi ska berätta för barnet, ta upp det så ofta att barnet tycker det är en del av livet, vara beredd på frågor från barnet, vara beredd på att barnet kanske vill leta upp donatorn. Jaja, en sak i taget... men det är svårt att inte se helheten också.
 
Jag gissar att insemineringen kommer vara ungefär som att spola äggledarna? Tänker då förde dom ju också upp en slang i livmodern, tänker att det blir ungefär samma procedur. Någon som vet?

Äntligen en dator!!

Hörreni, nu händer det grejer... Jag har äntligen köpt en dator!
 
Det känns sååå skönt. Det blir så mycket lättare att blogga, läsa bloggar och att kommentera bloggar. Det första jag gjorde var att se över bloggdesignen. Inte för att jag vet om det egentligen behövdes, men det kändes roligt att få kika på den på riktigt. Att greja med den från telefonen är sådär kul... :) Det kändes bättre i magen att välja en stilmall utan bild i headern, jag har aldrig riktigt vetat vad jag ska ha för bild där så det har bara blivit någon gratisbild som fått ligga där sedan start i princip. Ni får väldigt gärna säga till om det blev bättre/sämre, om texten är svårläst osv.
 
 
 

Aj!

Mensen är här!!


För någon timme sedan oroade jag mig för om det verkligen var mensvärk eller om jag inbillade mig. Nu är det ingen tvekan längre, ryggen värker som f*n! Jag började blöda i tisdags, spottings då alltså, och mens idag på eftermiddagen. 2,5 dag med spottings är nog kortaste tiden hittills, även om det hann göra mig stressad så var det skönt att slippa många dagar av det.

Senaste dagarna har jag varit arg och bitter. Jag har varit arg för att vi ska behöva anpassa oss över några jäkla öppettider för att få en chans att bli gravid. Bitter över att andra kan ligga med varandra hemma, oberoende av dag, och bli gravida. Väldigt ledsen över att vi ska behöva genomgå detta. Jag trodde att jag hade accepterat läget, men det är väl en del kvar att jobba på.

När mensen kom lättade det direkt. Även om jag fortfarande önskar att det räckte att mysa hemma. Så jag inser ju att jag mest är orolig och rädd. Tänk om vi inte hinner göra något försök innan sommaren?

Går jag tillbaka och försöker se ungefär när äl brukar dyka upp så kommer jag fram till att nästa ägglossning borde vara någon gång mellan 14-22/5. Bara hoppas att vi missar helgerna!

Imorgon ska jag ringa och meddela kliniken att mensen kommit. Utifrån det skickar dom remiss om VUL på hemorten. Från och med imorgon (förutsatt att jag får tag på dom) är vi igång på riktigt! Kan knappt tro det när jag skriver så, att det verkligen är dags. Märklig känsla.

Jag blir verkligen rörd och berörd av era kommentarer, fina ni! <3