Vår väg till ett barn

Inskrivningssamtal 2 gick ungefär som det första. Tog prover, hade låg järnresev, så får äta järntabletter nu. Pratade förlossning och jag bröt ihop igen. Frågade om vi kunde gå vidare med kejsarsnitt men det var visst för tidigt. BM skickade i alla fall remiss till psykolog för samtal om min första förlossning. Vi bokade in RUL och nästa BM-besök i augusti.

Däremellan hade vi ju även NIPT. Testet gick bra! Först fick jag göra ett ultraljud utanpå magen, skönt! Såg bra ut och fostret såg ut att vara lite större än beräknat. Enligt min BM beror det dock på mätefel så tidigt i graviditeten, så vi får väl se vad RUL säger istället. Inga tecken på kromosomavvikelser och vi väntar en LILLASYSTER 😍❤️

För oss spelar det verkligen ingen roll vad det blir för kön. Vore kul med en av varje men bekvämt med en tjej till, där vet vi ju hur det funkar 😊 

Vi längtar efter lillasyster och Sally stryker magen och pratar med henne. Så fint! 🥰

Från vecka 16 (15+0) har jag varit säker på att jag känt sparkar. Innan dess tyckte jag att jag kunde ana när hon snurrade runt och sånt, men sedan kom äntligen mer definierade rörelser. Nu är vi i vecka 19 och har under denna vecka även lyckats känna utanpå. Sambon tror att han har känt ett par gånger men är inte helt säker.

På inskrivningssamtal 2 med barnmorskan så tyckte vi att hon nämnde att man kunde gå vidare med kejsarsnitt från v18+0 så i söndags mailade jag barnmorskan och skrev att jag ville gå framåt med det. Fick till svar att det var alldeles för tidigt och att aurora dessutom har stängt för semestern…. Visade sig att man kunde få komma på ett extra samtal hos BM i v18+x om man ville. BM tyckte dock att ett samtal hos henne skulle vara för lite för oss, hon tyckte jag behövde djupare samtal än vad hon kan erbjuda.

Jag blev väldigt ledsen. Grät hela dagen. Så frustrerad över svaret. I slutet av dagen skrev jag ett Mail med alla känslor och tankar och frågade om det verkligen inte fanns något annat man kunde göra än att vänta. Dagen efter fick jag svar att hon mailat läkarna på specialistmödravården för att höra om dom kunde ta emot mig tidigare och senare på dagen fick jag svar att det gick bra! 😭

Så från att tro att det skulle ta evigheter att få komma dit har jag nu en tid på torsdag. Blev nervös men ändå lättad. Har nu läst på massor om snitt och sammanställt ett dokument med tankar, känslor, statistik, hur förlossningen med Sally var osv. Är redo att träffa dom men väldigt orolig över att faktiskt bli trodd. Tänk om jag inte lyckas förmedla min panik inför vaginal förlossning?

Innan dess är det dock rutinultraljud, så en väldigt nervös vecka väntar!

Nu ska jag bara hålla mig frisk. Sally kändes snorig och hängig igår men verkar piggare idag, så jag hoppas verkligen att det inte är något och att vi förblir friska åtminstone några dagar till.

Jag började skriva inlägget igår, idag gick vi in i v20 (19+0) och om några dagar har vi kommit halvvägs! Tiden går väldigt mycket snabbare denna gång. Man hinner inte tänka lika mycket med en tvååring hemma. Livet rullar på i en jäkla fart oavsett!

Jo just, imorgon ska sambon få sin första vaccinspruta mot covid-19 och jag tror även att dom släpper upp för 18+ imorgon så även jag kommer kunna boka tid. Lääääängtar efter ett mer normalt liv. Egentligen längtar jag efter rätt små saker. Att kunna gå ut och äta med sambon, kunna gå på stan bara för kul och inte få ångest, kunna åka på Ica med barn, kunna vara på jobbet lite mer, kunna träna på gym, kunna åka på semester (gärna inom Sverige ändå) eller åka till en annan stad och bo på hotell. Att våga lämna huset om man bara har en lätt snuva. Inte känna sig stressad över att boka om tider bara för att man råkar vara miniförkyld. Tror väl dock att man kommer vara lite mer försiktig vid sjukdomar framöver. Förut kämpade man på och gick ofta till jobbet några dagar för tidigt, sånt blir nog bättre efter detta. Hur mår ni i pandemin?

Jaja, spretigt inlägg. Bäst att sluta här! Hoppas ni mår bra! ❤️