FET1, VUL

Har inte riktigt haft ork att uppdatera här den senaste veckan.. jag har legat sjuk några dagar och är fortfarande lite hängig och snuvig, men på bättringsvägen!

Vi var på ett första ultraljud för en vecka sedan. Då hade inget börjat växa. Äggblåsor på runt 7mm och slemhinnan var runt 3,5mm har jag för mig. Ungefär som väntat då mina cykler är så långa.

Kliniken meddelade att vi skulle på nytt VUL idag och att jag skulle börja med ÄL-tester i lördags, vilket jag också gjorde förstås.

Imorse var vi dit igen. Jag hade räknat lite på det innan och kommit fram till att om blåsan var 17mm idag skulle det vara riktigt bra. Då skulle oddsen se bra ut för att inte pricka en helg. Blåsan var nästan där, hon mätte till runt 15mm imorse. Slemhinnan låg på 6,4mm. Det går alltså åt rätt håll!

Om jag räknar att den växer 1,5 mm i snitt per dag så skulle det se ut som nedan. Det skulle innebära att ägglossningen är någon gång till helgen. Det här gjorde mig rätt nervös. Men jag kollade upp hur det såg ut vid första inseminationen (väldigt bra att ha en blogg;)) för att se hur en naturlig cykel ser ut för mig. Då var vi på VUL ena dagen och mätte blåsan till 18mm, andra dagen blev det omslag på stickan. Så skulle det bli exakt samma nu så blir det omslag på torsdag. Men jag tänker att det kanske inte alltid går precis likadant. Men om vi då har även fredag och lördag på oss så finns det ju en chans att det går vägen!

15mm måndag, slemhinna 6,4mm

16,5 tis

18 ons

19,5 tors

21 fre

22,5 lör

24 sön

På't igen då!

Så var vi igång igen. Mensen kom i torsdags. Jag hade lyckats tajma det perfekt med en ledig dag just då. Vilket var tur...
 
Jag ringde kliniken direkt på morgonen. Dom ringde upp efter en timme. Jag sa att mensen var igång och att tanken är att göra en frysåterföring i denna cykel. Hon bokade in ett ultraljud den 9/4 och sa att jag inte behöver börja med några ÄL-tester innan dess, då mina cykler är så långa. Så, vi börjar med det ultraljudet och sedan får vi se när nästa blir och när jag ska börja testa.
 
Allt lät bra och jag var glad och positiv, tills hon sa att om jag får omslag på stickan på en söndag eller en måndag så avbryter man. Får jag omslag då så kommer återföringen hamna på en helg och då jobbar ingen läkare, alltså kan vi inte föra tillbaka något då. Hon sa att om det skulle hända många gånger i rad kan man överväga att ta en ägglossningsspruta om man tror att man riskerar att pricka dom dagarna. Hur många gånger måste man prova innan man får göra det då? Det känns som att det enda vi gjort i 3,5 år är att vänta.
 
Paniken kom över mig direkt. Neeeeej, det är ju precis exakt det här som är så jäkla stressande med den här jäkla resan. Den här psykiska stressen att måsta avbryta för att man prickar en helg är ju så otroligt energikrävande. Det är det allra värsta jag vet med det här. Hur galet är det inte att man ska behöva vänta för att man prickar två dagar under en vecka då ingen jobbar? Vilken annan vård fungerar egentligen så? För er som inte gör behandlingar i norrland, gäller samma sak för er?
 
Jag blev väldigt ledsen efter samtalet. All energi gick ur mig. Jag vet att jag borde vara glad över att vi äntligen är igång men jag kan inte låta bli att tänka på risken att pricka helgen. Sedan blev det ju inte bättre av att mensvärken bara blev värre och värre. Kände mig rätt ynklig där ett tag, grät ut ordentlig mot sambons axel. 
 
Nu försöker jag hitta ett sätt att hantera detta. Jag har kollat i min app och det är STOR risk att vi prickar en söndag eller måndag. Om mina cykler är som dom varit på sistone så blir det just då. Så nu snurrar tankarna på hur jag ska kunna må så bra som möjligt så cykeln blir så kort som möjligt. Om jag stressar blir den längre, om jag tränar hårt verkar den bli längre. Sedan vi började med behandlingarna har den bara blivit längre och längre.
 
Jag tänker att sol och rörelse och mycket skratt borde kunna ge en normal cykel, samtidigt som jag tvivlar på att man kan påverka den särskilt mycket. Vad tror ni?
 
Förra veckan hade jag ett tryck över bröstet i flera dagar. Det är som värst på kvällarna och när jag ska försöka sova. Det blir svårt att andas och det trycker både från rygg och bröstkorg. Jag tror att trycket kom när jag insåg att vi snart drar igång behandlingen igen och att det har varit mycket olika saker på jobbet senaste veckorna. Jag har fått lite mer ansvar och det är som att jobbet har hopat sig lite. Jag gick från att ha kontroll till att inte känna att jag har det längre. Jag drömmer många små korta drömmar, hoppar mellan olika småsaker. Jag tror att det hänger ihop med känslan av att inte ha kontroll. Det blir bara ett duttande överallt, på alla plan. 
 
Trycket släppte innan helgen men kom tillbaka igen idag. Tidigare idag gjorde jag lite yogaövningar och körde ett mantra för mig själv "ägglossningen kommer att komma i tid, vi kommer få göra återföringen, embryot kommer att fästa", vilket fungerade rätt bra. Jag kände mig lugnare och fick lite tro på att det kommer ordna sig. När jag sedan stod i duschen började jag tänka på jobbet och att inget får stressa mig där nu. Att jag behöver hålla ett lugn och en distans till allt. Tanken på jobbet fick hjärtat att slå fortare. Innan jag hade duschat klart var trycket över bröstet tillbaka. Efter duschen var jag gråtfärdig och hade svårt att andas. Sambon fick hålla om mig och ordnade med lite mat för att jag skulle få i mig lite energi. Från början kunde jag knappt äta... Det är rätt jobbigt med det där trycket, man blir lite rädd samtidigt som kroppen har det kämpigt. Tillslut kom jag att tänka på ett roligt blogginlägg som Egoina la upp imorse, vi började prata om det och skrattade, då släppte trycket sakta. Nu är det nästan borta men jag känner ändå att det finns där, det ligger och lurar lite. Så det gäller att ta det varsamt nu. Ingen stress med något. Njuta av solen och pyssla lite. 
 
Hoppas ni har en fin påsk! <3

Telefonmöte med läkaren

Vi har nyss haft vårt telefonmöte med läkaren som gjorde äggplocket. Hon berättade lite om vad som väntar och vi ställde lite frågor om det som varit. 
 
Eftersom jag har regelbunden mens, om än väldigt långa cykler (ca.40 dagar numera), så tyckte hon att vi skulle köra i en naturlig cykel. Det är tydligen det absolut bästa, i de fall det är möjligt förstås. Det går att lösa på andra sätt också men hon tyckte vi skulle börja så. Hon trodde inte heller att slemhinnan skulle vara något problem i och med att den såg fin ut när vi körde insemination i naturlig cykel. Det känns lite bättre efter att ha pratat med henne.
 
Jag tänker att jag verkligen ska försöka må bra under tiden också, det kan ju inte direkt skada... ;) Om jag får in lite rutin på promenader i solen som komplement till mitt hårda träningspass och mitt yogapass så borde väl kroppen må rätt bra tänker jag. Om jag också blandar in lite mer pyssel så får även huvudet må bra. Och förutom det får jag vara stenhård med mig själv på att inte stressa upp mig över saker och att inte oroa mig över saker som kanske aldrig blir ett problem.
 
Jag tror att jag hade ägglossning någon gång i mitten på förra veckan. Jag hade ägglossningsflytningar och tempen har gått upp, så även om jag inte kände något får jag nog lita på att den har varit. Så någon gång nästa vecka borde mensen komma. Sedan är vi igång! Dock är ju cyklerna så pass långa att det nog inte blir någon återföring förrän i slutet av April. Men men, bara det blir av så får jag vara nöjd! :)
 
Vi frågade även om det här med att återföra två embryon. Det var ett tydligt nej på den för oss. Det skulle vara för stor risk för tvillingar och det innebär risker för barnen osv. Det görs endast i undantagsfall enligt henne. Typ vid låg äggreserv eller då man har två embryon med lite sämre kvalité eller om man gjort många IVF:er utan plus, osv. Jag anade att det skulle bli ett nej och jag vet egentligen inte om jag vill föra tillbaka två heller. Så vi frågade väl mest bara för att veta hur dom ställer sig till det. 
 
Jag frågade om överstimuleringen kunde göra mig svullen vid denna ägglossning, såhär långt efter plocket, och hon sa väl att det inte var omöjligt men att det normalt sett kanske inte blir så. Men äggstockarna kunde fortfarande vara lite svullna, så chansen finns ju. Hur som helst känner jag väl inte att det är särskilt jobbigt fysiskt. Inte alls i närheten av hur det kändes för en månad sedan. Så det spelar kanske inte så stor roll. Jag lyssnar in kroppen och gör bara sådant som känns bra.
 
Det här inlägget blev lite snurrigt. Har ni hängt med hela vägen hit får ni ger er själva en klapp på axeln! :)
Önskar er en trevlig kväll! :)