Jag är gravid.

JAG är gravid. Jag.är.gravid. Jag är gravid!
 
När jag skriver det här har vi precis gått in i vecka 5, om jag förstår det hela rätt. Det är söndag 10/6, vi är på BIM+1 och testet visar Gravid 2-3 veckor.
 
Jag har så svårt att ta in att det här faktiskt händer nu. Samtidigt som det känns självklart att jag är gravid. Vi lyckades tillslut!
 
Jag känner mig som en bedragare när jag läser om vad som sker med embryot i varje vecka och när jag tänker att jag är en av dom nu, en av dom som är gravida.
 
Jag inser hur starkt jag har tvivlat. Tron på ett plus har bleknat så kraftigt att jag knappt trodde det kunde ske längre. Det var nog tur att mina spottings uteblev så jag/vi fick några dagar på oss att vänja oss vid tanken på ett plus. 
 
Vi testade igår, lördag 9/6, ÄL+14. Jag bad sambon följa med in i badrummet direkt. Han fick vara med när jag kissade i en mugg (jag har nog inga hämningar alls längre...) och sedan fick han doppa stickan. Stickan blev snabbt helrosa innan det sedan mattades av, allt förutom kontrollstrecket som lyste starkt. Jag tror nästan mitt hjärta hann stanna en kort stund innan det andra strecket började synas.
 
Det är två streck. Det där är ett extra streck. Förra gången var det HELT blankt. Det där är ett streck. Mumlade jag till sambon.
 
Strecket blev starkare och vi båda började gråta. Ett streck ljuger inte. Det gick tillslut. Jag KAN bli gravid, viskade jag.
 
Som jag har tvivlat. Som jag har vridit och vänt på mina blödningar innan mensen. Är progesteronnivån för låg hos mig? Kommer embryot ens kunna fästa i min livmoder? Är slemhinnan i bra skick? Är den tillräckligt tjock? Trivs embryot över huvud taget i miljön i min kropp? Dör det direkt det kommer in i mig? Kan min nyligen upptäckta PCO-äggstock ställa till med problem? Motionerar jag för lite? Äter jag fel? Är jag tillräckligt glad för att den ska vilja stanna? Är jag för stressad? 
Så många gånger som jag trott att jag har gjort något fel, att jag behandlat min kropp på ett sätt som inte passar för ett barn. 
 
Jag förstår att resan bara har börjat och jag vet att den lika gärna kan ta slut imorgon. Men jag väljer att tro på den här lilla embisen. Och jag är lättad över att jag kan bli gravid, även om det fortfarande knappt går att förstå. Jag är tacksam för att det är just min sambo jag delar detta med och jag vet att vi överlever oavsett vad som händer. Och nu har även min tro på att vi KAN få ett barn kommit tillbaka. Om jag kan bli gravid ökar chanserna att ta sig hela vägen avsevärt, det är ju som det första steget man måste passera.
 
Planen är att göra ett nytt test om en vecka för att se att veckoindikatorn slår över till 3+. Om allt ser bra ut då så ringer jag kliniken och meddelar resultatet. Därefter blir nästa mål att få se ett tickande hjärta på ett tidigt ultraljud.
 
Världen blev grönare över en natt. Jag ler för mig själv och njuter av denna lilla hemlis som bara jag och sambon vet om just nu. Ibland bränner tårarna bakom ögonlocken och jag känner en sådan tacksamhet. Jag kan bli gravid.
 
(null)
 
(null)
 

Resultatet av FET 2

Sedan en tid tillbaka läser min syster den här bloggen ibland. Som ni vet kämpar dom också så därför ville jag prata med henne innan jag skrev något mer här. Jag ville att hon skulle få veta genom mig och inte genom bloggen. Så, nu kan jag skriva här! :)
 
Vi kör en kort sammanfattning av tiden som gick fram till BIM:
 
ÄL+9, den där lilla blödningen som kom och gick. Några strimmor blod och sedan inget mer.
 
ÄL+10, dagen efter den lilla blödningen. Inga spottings.
 
ÄL+11, väntade mig blod varje gång jag gick på toaletten. Det kom inget.
 
ÄL+12, fortfarande inget blod. Det kändes som att för varje timme som gick så investerade jag mer och mer av mitt hjärta i det här embryot. Jag blev mer och mer rädd för att se blod och kände att fallet skulle bli hårdare och hårdare ju längre tiden gick. Jag var livrädd!
 
ÄL+13, inget blod.
 
ÄL+14, ett plus!
 
Symtom:
- uteblivna spottings (förmodligen enda symtomet jag verkligen kan lita på är ett symtom)
- lätt öm i svanken till och från sedan dag 11 ungefär
- lite lätt skakis på morgonen (kan bero på dålig sömn)
- ökade flytningar (har känts blött ofta)
- dålig i magen mest varje dag (kan bero på sömnbrist)
- ömma och svullna bröst vid BIM, kanske inte så mycket mer än vid mens men det ömmar när jag tar av BH:n, som att bröstens tyngd gör att det gör ont
- har varit trött i en vecka, förmodligen för att det snurrar så mycket i huvudet att jag inte kan somna på kvällarna
- hungrig mest hela tiden
 
Det här inlägget blev väldigt kortfattat och lite opersonligt.. Det kommer ett nytt inlägg med alla känslor runt det här. <3
 
 
 

Dagens ultraljud och PCO-äggstock?

Igår var vi på vårt första ultraljud för den här omgången. Slemhinnan var runt 3,6mm och äggblåsan var faktiskt runt 10mm. För att vara jag så var det rätt stort så här tidigt i cykeln. förut har vi varit med om att en på 12mm har gått tillbaka och att en annan började växa istället, men vi får hoppas att denna fortsätter helt enkelt.
 
Nytt ultraljud på tisdag för att se att den tar sig, och börja med ÄL-tester på måndag. Jag nämnde även att jag var orolig att pricka helg, så hon skulle skriva in en kommentar om att jag ville vara beredd med ägglossningsspruta. Efter ultraljudet räknade vi nämligen lite snabbt på när det skulle tänkas bli om denna blåsa fortsätter att växa 1,5mm per dag. Då hamnar vi på att det borde bli omslag fre-sön nästa helg. Alltså risk att pricka helg enligt mig. Hon på kliniken tyckte det såg ut som att risken var liten men vi får helt enkelt se efter nästa VUL.
 
Det blev ett intressant VUL denna gång. Läkaren som tog emot oss hade en lärling (?) med sig som fick utföra ultraljudet. Han var lite osäker så hon var med och visade hela tiden vad dom såg för något. När dom då kollade på höger äggstock så sa hon helt plötsligt räkna alla blåsor där. Det visade sig att jag hade runt 16st små blåsor som satt runt väggarna på äggstocken. Typisk PCO-äggstock, sa hon sedan.... What?!
 
Sedan gick dom över på vänster äggstock för att räkna blåsor där men då såg det mer normalt ut. Hon kollade även vätska i buken, vilket jag aldrig varit med om tidigare, men det såg bra ut där. Ingen vätska alls.
 
Jag var tvungen att fråga vad hon menade med PCO-äggstock? Då frågade hon om ingen hade nämnt det för mig tidigare. Nope, inte ett ljud om det... Hon sa att eftersom jag har så många blåsor räknas det som PCO. Vilket innebär att man har många ägg, om jag minns rätt. Min vänstra var normal men den högra visade tecken på detta. Hon sa att den nog kommer gå till sig i 35-årsåldern. Eftersom jag inte är överviktig och eftersom jag har egen ägglossning så var det inte PCOS (om någon här har PCOS får ni gärna berätta mer, jag är rätt okunnig). Varianten som jag har verkar man sällan upptäcka och det verkar inte spela så stor roll om man försöker på egen hand. Om man däremot gör IVF så innebär det att man har lättare för att få många äggblåsor vid stimuleringen. ÅH! Det förklarar låg dos men ändå kraftig överstimulering. Enligt läkaren var det alltså fördelaktigt om man genomgår IVF.
 
Jag har inte skrivit något här om min systers IVF. Har inte vetat om jag vill eller får skriva om den. Det är ju hennes berättelse. Men jag känner att jag måste nämna ett par saker. Hon gjorde sin första IVF i April och råkade ut för exakt samma sak som mig. Hon hade en annan medicin och läkaren gick till och med in och sänkte dosen innan start efter att hon hade nämnt hur det gick för mig och efter att dom kollat hennes värden en extra gång. Hur som helst, hon blev också väldigt överstimulerad, plockade ungefär lika många ägg som mig och dom fick ungefär lika många embryon till frysen. Och jag har inte riktigt kunnat släppa detta. Hur kan det bli så väldigt lika? Kan det vara något genetiskt? Jag var till och med inne lite på PCO/PCOS innan men tyckte inte att symtomen stämde riktigt. 
 
Igår kanske jag fick svar på mina frågor! Hon kanske också har en PCO-äggstock? Om vi båda har det skulle det ju innebära att vi båda är lättstimulerade och alltså riskerar överstimulering trots låga doser. Väldigt intressant!