Sjuk

Jag har sagt i flera månader nu att det är helt otroligt att jag har hållit mig frisk under våren, trots all stress som varit. Jag kan ha känt mig hängig några timmar men sedan har det gått över. Fram till i torsdags. Hade ont i halsen hela torsdagen och när jag vaknade på fredagen mådde jag inte särskilt bra. Jag klev upp och duschade och tänkte åka till jobbet, men när jag höll på med mascaran kände jag hur hela ansiktet värkte. Så bestämde mig för att stanna hemma. Det var nog tur. Har varit dålig sedan dess. Förkyld, febrig och ont i kroppen.
Idag känns det lite bättre så mest troligt går jag till jobbet imorgon.
 
Det som var extra "najs" var att mensen kom imorse, vilket alltså har adderat en rejäl mensvärk till lidandet, hehe. Tycker lite synd om mig själv samtidigt som jag är glad att jag slapp vara på jobbet den värsta mensvärksdagen. Så lite glad över det ändå. :)
 
Just i detta nu sitter jag och väntar på att kliniken ska ringa upp mig. Jag ska meddela mensstart så att dom kan skicka en remiss för mitt första VUL. Dom ville ta det på cykeldag 13 men det kommer inträffa på en lördag, så vi får se om dom vill ta det före eller efter den helgen. Jag hoppas lite på före. Jag försökte googla en del och vissa verkar få ägglossning tidigare med Letrozol, så hade varit bra att få se innan helgen hur det ser ut.
 
Mina senaste cykler har varit 46 och 42 dagar långa. Den på 46 var när dom avbröt behandlingen och den på 42 var den som just var. Så det känns lite extra bra att ta tabletter den här gången. Lite i smyg hoppas jag på att två blåsor ska växa till sig, så chansen att lyckas ökar... Även fast jag vet att tvillinggraviditet är en riskgraviditet... Jag antar att man börjar bli lite desperat.
VUL insemination stimulerad behandling
1 kommentar

Återbesök hos kuratorn

Okej hörreni, det här med att gå ner i tid var ju en god tanke men jag fick en liten varning hos kuratorn idag. Hennes första fråga löd: har du fått färre arbetsuppgifter då?. Jag: Eeeh, nej.....
 
Hon förklarade att det här med att gå ner i tid är en jättebra idé, OM man tar det hela vägen. Om jag fortsätter med samma arbetsuppgifter som tidigare så kommer jag bli mer stressad igen. Blir jag mer stressad kanske jag blir sjukskriven igen och då blir jag sjukskriven från mina 80%, vilket skulle innebära att jag får ännu mindre pengar. Om jag dessutom hinner lika mycket fast på kortare tid kommer min arbetsgivare inte känna något behov av att ge mig 100% igen senare.
 
Så vem är egentligen förloraren i det här? Jo, jag.
 
Jag kommer fortsätta jobba 80% men jag måste prata med min chef om att få plocka bort arbetsuppgifter. Jag har själv känt dom här dagarna att tiden har runnit iväg, att det är mycket som ska hinnas på kort tid. När kuratorn pratar inser jag ju att hon har helt rätt, jag måste plocka bort något.
 
Vi pratade också om att jag inte riktigt trivs med arbetet, vilket jag har insett vad det beror på. Jag jobbar i flera projekt samtidigt, vilket innebär att folk kan komma och fråga saker eller akuta mail kan dyka upp titt som tätt. Det här kan innebära att jag ibland byter fokus varje kvart. Är man då lite hjärntrött av stress så blir det kämpigt att hänga med i allt. Svårt att hitta fokus i något alls och svårt att hinna det man ska på utsatt tid. Det här gör mig matt och less, vilket leder till att jag inte trivs. För det har funnits några små glimtar senaste veckorna, en timme här eller där då jag faktiskt har tyckt att jobbet varit roligt. Men det har varit efter en god natts sömn och en lugn dag där jag får jobba med en sak i taget.
 
Jag tror inte att min tjänst går att få tillräckligt lugn för att det ska funka bra. Kuratorn föreslog att jag skulle be om helt andra arbetsuppgifter, kanske något där det är väldigt avgränsat och där jag inte har lika mycket ansvar. Jag har varit inne på samma sak. Jag fixar det här jobbet, jag levererar bra, jag ser sammanhang och är en av dom mer insatta i vår grupp gällande processer och sånt. Men det är ju inte värt det. All energi går åt på jobbet, finns inget över när arbetsdagen är slut... Jag kommer dock börja med att försöka minska ner antalet uppgifter, sedan får vi se hur vi tar det vidare.
 
Kuratorn nämnde också att det kanske dyker upp något annat jobb framöver. Om jag börjar slappna av mer, börjar se omgivningen igen/lyfter blicken, orkar prata med okända människor osv. så kanske någon möjlighet helt plötsligt öppnar sig. Vem vet! Jag tar med mig det i alla fall.
1 kommentar

En investering i mig själv

Jag har äntligen tagit tag i mig själv, eller tagit ett steg på vägen i alla fall, hehe :)
Jag har pratat med jobbet om att få gå ner i arbetstid, så från och med imorgon kommer jag jobba 80% istället. Det känns uuuuunderbart! Som om någon öppnade locket på min mörka brunn, som om jag äntligen kan andas lite lättare.
 
Det gick snabbt att må sämre igen. Första veckan på jobbet gick hyfsat, jag lyckades hålla en distans till allt och kände att jag nog skulle fixa det ändå. Andra veckan har varit tvärtom. Jag har känt mig irriterad och arg hela tiden, både på jobbet och hemma. Jag har känt ett enormt behov av att vara ensam, att få tyst och lugnt runt mig. Och jag har blivit totalt utmattad av att göra saker efter jobbet.
 
I fredags kväll fick jag någon form av ångestattack, kanske, vet inte vad det räknas som. Det började i alla fall att krypa i kroppen något fruktansvärt. Jag hatar när det blir så. Jag får panik av allt. Får panik av tanken på att slösurfa i mobilen, av att ligga stilla, av att någon tar i mig, av att över huvud taget finnas till. Det är väldigt jobbigt att uthärda. Eftersom jag hade druckit vin vågade jag inte heller ta någon lugnande tablett. Jag lyckades somna tillslut, efter att ha fått säga till sambon att inte röra vid mig och att knappt kunna ge honom en puss som godnatt.
På morgonen hade det mesta som tur var släppt.
 
Det blir spännande att se hur jag mår efter kommande veckan. Om det hjälper att gå ner i tid. Jag hoppas verkligen det.
 
Mensen har förresten inte kommit. Den där lilla blödningen måste ha varit något annat. Jag tror att den kommer till helgen, så om drygt 1,5 vecka får jag ta första tabletten!
0 kommentarer