Vår väg till ett barn

Det går långt mellan själva graviduppdateringarna känner jag. Det dyker ju upp saker hela tiden som man vill dokumentera men tiden räcker inte alltid till. Eller så är det att jag ligger däckad i soffan varje kväll som ställer till det, hehe :)

 

Något jag tyckte var lite roligt i V33 var att naveln började puta lite smått. Nu putar den ut helt och hållet. Jag vet inte riktigt varför men jag har alltid tyckt att det har varit gulligt med navlar som putar ut på gravida. Kanske kopplar jag ihop det med att graviditeten är långt gången och att dom snart kommer få träffa sitt barn?

 

Sista dagen på v35, alltså 34+6 kom första minidropparna av bröstmjölk. Jag blev helt till mig. Vilken fantastiskt känsla, så häftigt på något sätt. Så många gånger som jag har stirrat på dom där brösten och funderat på om dom någonsin kommer att amma ett barn. Och nu finns det alltså mjölk i dom! 

Men trots det så känner jag inte att amning är livsviktigt för mig. Jag hoppas att jag kommer kunna amma och jag kommer göra mitt bästa för att det ska gå, men funkar det inte så är det inte hela världen. Viktigast för mig är att barnet får i sig tillräckligt med näring, på vilket sätt spelar mindre roll. Amning har ju helt klart sina fördelar då mjölken anpassar sig efter barnets behov, men hon får inte vara konstant hungrig, det tror jag inte någon av oss vinner på. Det här är alltså bara hur jag tänker runt vårt barn, hur andra gör är helt upp till dom. :)

 

Nu är vi inne i v36 och vi har just kommit hem från barnmorskan. Vi gick från en väldigt lugn bebis igår till en vilding idag som inte riktigt ville samarbeta. När barnmorskan skulle lyssna på hjärtljudet flyttade hon sig hela tiden, vilket också resulterade i att hjärtat lät jättekonstigt. Så jag var tvungen att fråga efteråt om det verkligen lät som det skulle, vilket det gjorde. Skönt! 

Sedan kontrollerade även barnmorskan en extra gång att det verkligen var huvudet som låg neråt. Hon tog även in en annan barnmorska som fick känna efter. Dom var i alla fall helt överens om att huvudet låg neråt. Den ena sa fixerat och den andra sa ruckbart. Så vi bestämde att om det inte är helt fixerat så är det åtminstone väldigt nära. Barnmorskan trodde att risken för att hon skulle snurra runt med huvudet uppåt nu nästan inte existerar. Skönt!

 

Senaste veckorna har mina händer börjat svälla ännu mer. Mina ringar har jag inte kunnat ha sedan typ v20, men nu gör det till och med ont i händerna varje morgon. När jag knyter nävarna gör det ont känns väldigt svullet. Jag var lite orolig för havandeskapsförgiftning men alla mina värden såg bra ut hos barnmorskan idag så det är nog bara vanliga graviditetssymtom.

 

Det finns massor jag vill skriva gällande förlossning och föräldrakursen m.m. Ska se om jag kan knåpa ihop något inlägg snart. :)