Vår väg till ett barn

Jag har till och från trillat in på en blogg som skriver mycket om Law of attraction. Att man får det man "beställer". Jag vet inte om jag tror på det rakt av sådär. Jag menar, än har inget plus kommit på stickan och jag har då försökt med alla typer av önskningar och beställningar. Jag har inte berättat det för någon, eftersom det betyder otur att berätta vad man önskar sig (ja, jag vet, men jag vågar ju inte chansa, fast nu berättar jag ändå...). Varje gång sedan vi slutade med p-piller, varje gång i snart två års tid, när klockan slagit 11.11 eller 22.22 (så som man höll på i mellanstadiet...) har jag önskat det här som man önskar så starkt varje månad. Och jag kan inte sluta. Jag förstår ju att det varken gör till eller från att fortsätta så, eller att ens ha börjat från första början. Men tänk hur många gånger det blir på nästan två år! Vet inte varför jag plågar mig själv på det viset...

Hur som helst. Jag läste ett inlägg om lycka som verkligen fastnade i mig. Jag har kämpat en del med alla krockande känslor i det vi går igenom. Funderat mycket på hur jag kan känna mig lycklig emellanåt, vi går igenom ett otroligt tungt besked men jag skrattar och är glad ändå. Vafan, vill jag egentligen inte ha barn eller vad är det med mig? Typ sådana tankar och känslor.

Nu kommer vi till det fina.

Lyckan är föränderlig. Lycka är NU. Lycka är inget bestående. Lycka är en färskvara, en känsla här och nu. Något man kan vara ena stunden men inte andra osv.

Det kändes som en tröst!

Om jag känner mig lycklig just nu så ÄR jag lycklig just nu. Oberoende av hur jobbiga saker man går igenom. Det gör inte allt annat bra, men jag kan ändå vara lycklig för stunden. Det ena utesluter inte det andra.

Jag tänker att man kan tillåta sig att vara lycklig när man är det och acceptera när man inte är det. Det kanske gör livet lite lättare att leva. Jag har ju fortfarande saker att vara lycklig över i mitt liv. Det är okej att också vara lycklig över dom delarna, det tar inte bort min sorg men det gör ju att jag mår bra mycket bättre dom stunder jag tillåter mig att njuta av det som är bra. Jag tänker att det kan vara bra att samla på sig alla stunder då man känner sig lycklig. Att uppmärksamma dom stunderna. Inse att livet inte är ett stort svart hål på alla plan. Än om det många dagar känns så. Att försöka sära på känslorna. Att det mörka inte nödvändigtvis måste skugga det ljusa, att det faktiskt är okej att känna sig glad trots det vi går igenom, att ge sig själv ett break och inte vara så hård mot sig själv när man faktiskt råkar vara glad emellanåt.

Nu är ju det här lättare att skriva just nu, eftersom jag fortfarande lever i förnekelse och inte tar in beskedet. Men jag hoppas att jag kan hålla fast vid det även när det blir som allra mörkast.