Vad händer nu?
Tack för era kommentarer om vad ni jobbar med! Väldigt intressant att höra. Man inser ju hur mycket det egentligen finns att välja på där ute.
Själv har jag inte kommit så mycket framåt i mina jobbfunderingar. Livet kom emellan, kan man väl säga. Jag är så trött i huvudet att jag inte orkar fundera, och skulle jag orka fundera så har jag för lite energi för att tycka att något känns roligt. Jag känner att jag måste ta det här i rätt ordning...
Steg 1 blir att träffa företagshälsovården på måndag. Jag hoppas allt mer på en halvtidssjukskrivning. Det känns som att det hade varit bra. Då skulle jag få lite tid över till att läka. Att hinna vila, träna, sova och kanske till och med greja på med något hemma så hemmet känns mer välkomnande. Det känns viktigt att trivas hemma för att må bra.
Eftersom behandlingen blev inställd finns det inga ursäkter för att inte träna ordentligt. Jag har, tillsammans med en personlig tränare, tagit fram ett pass jag kan köra själv i gymmet. I och med det har jag övningar jag kan köra i sommar. Övningar som, enligt honom, skulle få igång alla hormoner i kroppen (han anar inte hur mycket jag hoppas att det funkar ;)), och som inte skulle trigga min migrän. Jag har även tänkt boka in ett nytt pass med honom i augusti, alltså måste jag träna en del innan dess för att kunna visa på mina framsteg, det blir en bra morot!
En annan grej med inställd behandling innebär ju att jag inte behöver anpassa mig efter något längre. Vi kan åka på semester tillsammans, behöver inte smussla på bröllopen, behöver inte passa några fler läkartider på ett tag, behöver inte oroa mig för ägglossningar m.m. Helst av allt hade jag ju velat ha det tvärtom, jag VILL göra behandling, men när det nu inte blir så kan jag lika gärna försöka njuta av den tid vi har innan hösten drar igång.
Steg 2 blir att fundera över livet. Vad behöver JAG för att må bra? Jag måste sluta titta på hur andra lever sina liv och istället fokusera på mig och oss. Hur vill vi bo? Behöver vi komma ut från stan för att hitta det lugn vi båda önskar? Hur vill jag att mina relationer med andra ska se ut? Och relationen till varandra? Hur många timmar per dag vill jag jobba? Hur många måste jag jobba för att ekonomin ska gå runt? Finns det något fritidsintresse jag kan ta upp igen? Eller kan jag hitta något nytt? Något som ger mening?
Steg 3 blir jobbet. Förmodligen kommer jag fundera över jobbet parallellt med allt annat men jag kanske inte borde säga upp mig förrän vi har hittat en stabil grund i övrigt? Jag tror också att jag är för instabil just nu för att kunna bestämma mig för något. Det är bara risk att det blir fel igen och att det inte kommer kännas rätt längre fram. Men tankarna får fortsätta snurra.
Hittills har jag funderat över:
- Psykolog
- Socionom
- Förskolelärare
- Personalvetare
- Bygga upp en silversmedja och sälja smycken
- Starta egen hemsida med försäljning av smycken eller liknande
- Hitta ett annat jobb inom samma bransch (lite lättare att genomföra men löser inte riktigt hela problemet)
- Bröllopskoordinator (kanske inte så seriösa tankar men hade varit kul)
skriven
Jag går i samma tankar som dig. Att byta jobb, vill plugga till något annat men jag vet inte vad. Är utbildad förskollärare. Var världens roligaste och bästa när jag var nyutbildad. Nu 7.5 år senare och efter flera års barnlöshet är det inte lika roligt längre. Beror antagligen inte bara på barnlösheten. Flyttade ihop med min sambo för några år sedan och bytte då kommun. Här är det mycket slitigare och vi får mer och mer att göra (domkumentationer, handlingsplaner, annat pappersarbete o.s.v) samtidigt som man ska hinna finnas där för barnen. Därför känner jag att jag skulle vilja byta innan jag bränner ut mig helt. Men det behöver ju inte betyda att du skulle känna så =) Olika kommuner har olika förutsättningar, och i grunden med rätt förutsättningar är det världens roligaste.