V13 (12+4) KUB-test

Senaste veckorna har rullat på. Jag känner av fogarna ibland, brösten ömmar lite mer ibland och lite mindre ibland. Snart har jag vuxit ur den enda BH jag har som fortfarande funkar. Magen är fortfarande uppsvälld på eftermiddag/kväll och den känns som  maten har gått lite trögt genom systemet senaste dagarna, igår fick jag så ont i magen att det även värkte i ryggen. Som tur var hade det släppt till idag.

I fredags var vi på det andra inskrivningsbesöket hos barnmorskan. Hon kollade blodtryck, järnvärden och socker i urinet och allt såg fint ut. Både järnvärdet och järndepåerna hade fina värden, så det känns ju bra!

Senaste tiden har jag varit lite mer orolig igen, rädd att den inte lever och så. Jag tror att vi är i någon form av mellanperiod just nu där det inte händer så mycket i min kropp (men mycket hos fostret förstås) vilket gör att jag känner mig mer som vanligt igen. Så då kommer tankarna på om allt fortfarande går som det ska. Idag fick vi svar på det!

Vi gjorde KUB-testet idag. Dom senaste dagarna har jag nästan ångrat att vi bokade in det, känt att jag inte vill veta, vill bara få njuta. Men samtidigt har jag ju känt att jag kanske vågar tro på det mer om allt skulle se bra ut. Och såhär i efterhand var det helt klart värt det!

Vi fick se en liten minimänniska där inne. Vi såg hjärtat som slog, armar som rörde sig, såg hur den sträckte på sig och hur den vände på sig. Vi såg hjärnans två halvor, en vacker profil, ryggraden och små fingrar. Från början var den ganska lugn men på slutet vägrade den ligga still, ååå så underbart att se! <3

Barnmorskan försökte mäta vätskespalten i nacken men den ville inte riktigt lägga sig rätt. Jag fick försöka röra mig så den skulle flytta på sig, hosta, ställa mig upp och även gå och kissa för att se om det kunde hjälpa (hon ville inte ge oss en ny tid för att komma tillbaka heller då vi har 2h med bil enkel väg). Det här gjorde att vi fick se den rätt mycket i och med att hon aldrig riktigt fick till rätt bild . Vilket inte gjorde oss något, hehe :) men tillslut lyckades hon i alla fall och kunde ta det sista måttet. Allt såg fint ut. Den växer precis som den ska och vi fick låg sannolikhet för kromosomfel. Så skönt! Den låg visst väldigt rätt i måtten om man ser till vilken dag vi är på, vilket inte var så vanligt enligt barnmorskan. Brukar tydligen kunna variera lite. Det spelar säkert inte så stor roll men det kändes förstås extra bra!

Jag firade med att köpa mer gravidkläder (har ett par byxor sedan tidigare) och en till BH. Kanske att jag/vi vågar tro lite mer på det här nu! <3

Vi fick med oss lite bilder hem och sambon filmade när den rörde sig. Kommer kolla på den filmen många gånger! Det finaste jag någonsin har sett <3

(null)


1 Linnea:

skriven

Åh så underbart med en liten minimänniska. ❤️

Svar: Verkligen ❤️❤️
Vår väg till ett barn

2 Nina:

skriven

Åh ni är så värda den här lyckan! Vad skönt att allt ser bra ut ❤

Svar: Tack, vad snäll du är ❤️ ja, verkligen skönt ❤️
Vår väg till ett barn

Kommentera här: