Vår väg till ett barn

När ni läser det här får ni ha i åtanke att jag är kraftigt överstimulerad/hade alldeles för många äggblåsor. Det är alltså inte alla som känner såhär. Dom flesta känner inte mycket alls.

Vi delade rum med ett par som gjorde äggplock innan oss. När dom kom tillbaka lät det som att allt hade gått bra, dom hann till och med åka hem innan vi fick komma in. Hon verkade inte ha särskilt ont. Det tyckte jag kändes lovande!

Jag fick Citodon drygt två timmar innan plocket. Det är lugnande som gjorde att jag slappnade av lite mer. Jag fick även en nål i armen som dom använde för att ge mig morfin under själva plocket.

När vi kom in i operationssalen började dom med ett ultraljud för att kolla på blåsorna. Slemhinnan såg fortfarande rätt tunn ut, tyckte hon sa 7mm. Förstår inte varför den är så tunn nuförtiden. Vid första inseminationen var den ju tjock och fin...

Äggblåsorna hade i alla fall växt rätt mycket. Tror hon mätte nån till 24-25mm och flera runt 20. Det var även ett gäng runt 17-18mm, alltså gränsfall till mogna.

Efter att ha kollat detta gick hon över till att lägga lokalbedövning. Eller la hon den innan ultraljudet? Jag minns faktiskt inte. I vilket fall som helst så kände jag inte av det alls. Jag hade oroat mig som mest inför det, trott att jag skulle känna när hon stack men jag kände ingenting. 

Efter den var lagd fick jag morfinliknande läkemedel i nålen i armen. Blev lite lätt snurrig i huvudet men inte så farligt. Därefter började dom plocka ägg från höger äggstock. Det var roligt att man fick se både ultraljudet med själva plocket och en skärm med äggen som embryologen(?) räknade. Höger sida kändes en del men det gick ändå bra. Dom fyllde på morfinet en sväng också tror jag.

Vänster sida gick inte lika bra. I och med att jag överstimulerats ordentligt var det ju väldigt ömt där nere. Äggstockarna tog mycket plats och så. Själva sticket för att suga ut äggen kände jag inte av men trycket som blev från ultraljudsstaven mot livmodern blev tillslut outhärdligt. Började nästan gråta och låg och vred mig i stolen. Dom öste på med mer morfin men det finns i princip inget dom kan göra för att lindra det där trycket. Till slut sa dom att vi fick bryta där. Jag tror ändå att hon hade plockat dom största äggen så jag hoppas hon fick ut dom bästa åtminstone. 

Det sista jag hörde om antalet ägg medan vi var inne i salen var 12st. Bra tänkte jag, vi behöver ett gäng med tanke på att säkert hälften är omogna. Dom sa också att det blir totalfrys eftersom dom plockat så många ägg. Risken är att jag skulle bli väldigt sjuk om jag skulle bli gravid nu.

Det slutade dock med att vi fick ihop 27(!!) ägg! Inte konstigt att jag har haft ont i magen. Nu plockade hon dessutom inte alla. Under tiden hon plockade sa hon något i stil med att för varje blåsa hon tar dyker det upp två nya. Tror inte dom vet hur många blåsor det var totalt.

Vi räknar fortfarande med att det är en stor del av dom här som inte kommer bli befruktade. Men vi hoppas ändå att vi kan få ett gäng till frysen. Det är ju inte alla som överlever upptiningen heller.

Jag vet att det inte finns några garantier alls i det här. Men jag skulle bli väldigt ledsen om inget överlever. Så mycket smärta för ingenting i så fall. 

Jag har fortfarande ont i magen och svårt att gå. Vi fick låna med oss deras tensapparat för att kunna lindra smärtan hemma. Den lånar dom tydligen bara ut om det verkligen verkligen behövs. Känns ju... bra.... Dom sa i alla fall att det vanligtvis inte gör såhär ont om man har färre ägg. Så nästa gång kanske blir mycket lindrigare.

Det tog en stund innan vi fick åka hem. Dom ville att jag skulle kissa en gång så dom vet att det fungerar och efter det kunde dom ta ut nålen ur armvecket. När vi sedan började gå ut från rummet började det snurra i mitt huvud, höll på att svimma. Så då fick vi sitta kvar en stund, dricka lite saft och en yoghurt. Efter en stund kändes det bättre och nu är jag inte alls yr längre.

Ikväll blir det mycket vila. Eftersom det inte blir någon återföring behöver jag inte fundera så mycket på socker och sånt idag (har försökt dra ner lite på socker senaste månaden bara för implantationens skull. Kanske hjälper mest psykiskt..) så ikväll blir det både en semla och lite godis. Det tycker jag att jag är värd efter idag.

Nu får vi vänta 2-3 månader innan vi kan göra en återföring. Det tar visst lång tid innan äggstockarna har gått tillbaka helt...

Även om det är ett helvete att gå igenom detta så sträcker jag på mig lite extra idag. Jag fixade det, vi fixade det. Och jag tänker göra det igen om det krävs.