Nervöst!
Usch, så nervöst det börjar bli nu! Det är verkligen blandade känslor inför läkarbesöket. En del av mig skulle vilja gå lyckligt ovetandes resten av livet och en del av mig hade velat göra ultraljudet typ igår bara för att veta.
Jag råkade komma in på en tråd hos allt för föräldrar som handlade om ultraljud. Jag googlade från vilken vecka man kan göra ultraljud på magen och hamnade i en tråd där en kvinna tyckte det var förfärligt med alla som tjatar till sig tidiga ultraljud. Och ni kan ju tänka er alla historier som kom som svar på hennes inlägg? Alla som ville förklara varför det kan vara viktigt med tidiga ultraljud. Historier om upprepade missfall osv. Inte vad jag behövde läsa känner jag! Även om jag tycker dom har helt rätt till tidiga ultraljud, förstås.
Jag tycker Fru Infertil uttryckte sig så bra för ett par år sedan gällande alla dessa forum. Hon skrev något i stil med "det man lätt glömmer är att det oftast är den yttersta procenten som skriver i dessa trådar". Minns inte hennes exakta ord, men det hon menade var att det oftast är dom som behöver skriva av sig som mest som skriver inlägg. Vilket man ju ofta glömmer. När jag läser trådar om missfall och sånt så tänker jag att det är VÄLDIGT vanligt, jag har ju läst om det överallt! Det jag glömmer är alla tusentals kvinnor som går igenom sina graviditeter utan några större problem. Jag glömmer dom som INTE får upprepade missfall. Dom som knappt märkt att dom varit gravida och dom inte har några problem alls att bli gravida och föda barn.
Dom första veckorna (minns inte exakt vilka veckor) är det runt 1 på 5 som riskerar missfall. 2 på 10. 20% risk för missfall. Ändå ägnar jag 80% av tiden till oro och endast 20% till att allt kommer gå fint. Det borde ju vara tvärtom! Chansen att lyckas är ju faktiskt STÖRRE än risken för missfall.
Jag tror jag behövde skriva det här mest för att lugna mig själv. För att själv inse att chansen att lyckas ändå är rätt stor. Jag behöver våga tro att vi kommer få se ett hjärta som slår imorgon.
skriven
Håller tummarna för er. Jag vill så gärna att allt ska gå bra hela vägen. Ni har haft ert jobbiga.