Gravid v7

I lördags gick vi in i vecka 7. Tiden går fort samtidigt som det går långsamt. 

Hittills har jag känt en del symtom. Förra veckan var jag sååå trött. Har under ett par veckor varit väldigt hungrig. Magen har varit svullen i några veckor och eftermiddagarna har varit jobbiga då jag mått väldigt konstigt. Inte riktigt illamående men obehagskänsla i kroppen på något vis. Även brösten och bröstvårtorna har ömmat en hel del.

Men! Jag tycker att jag känner mindre och mindre. Jag har inte varit så galet trött senaste dagarna, brösten och bröstvårtorna gör inte lika ont idag som förut, inget illamående idag. Och jag blir SÅ orolig! Har den dött nu? Eller svänger det bara från dag till dag helt enkelt? Någon som känner igen sig?

Det är jobbiga veckor nu mellan sista graviditetstestet och ultraljudet.. flera veckor i ovisshet... 

På tal om ultraljudet förresten, vi ska dit den 11/7, alltså om två veckor från idag. Vi fick en läkare som vi haft en gång förut, en som kändes så uråldrig vid den undersökningen. Det känns inte helt bra att gå till honom, jag är rädd att han inte kan stötta oss på rätt sätt om det skulle visa sig att hjärtat inte slår.. jag ringde och försökte byta läkare men ingen av dom andra hade någon ledig tid den veckan (nackdelen med semestertider). Men vi har i alla fall pratat om att boka ett privat ultraljud om det visar sig att hjärtat slår. Då kan vi gå till någon som vi tror är bra och kanske få veta lite mer. I så fall blir det kanske i v13 eller så, innan vi berättar för dom på jobbet och andra som inte står lika nära.

Jag tror mycket på det här. Tror att vi ska få se ett hjärta slå. Jag måste tro det. 
Men det går ju inte att släppa rädslan heller, den finns alltid med mig. Så länge jag känner symtom slappnar jag av men när jag knappt känner något blir jag orolig direkt...
1 Marika:

skriven

Hej jag är gravid med mitt andra barn just nu. För mig svängde symtomen mycket under dagarna med båda barnen vilket gjorde mig orolig. Tex super onda bröst på morgonen men inte på kvällen eller om de va tvärt om. Blev även väldigt illamående mellan v.6-15 men sen när det började avta så var det skönt samtidigt som jag återigen blev orolig. När du ser hjärtat slå kommer det lugna tror jag. Men jag skulle säga att jag har varit orolig till o från. Nu är jag i v29 och är ganska lugn men så kommer en dag då jag inte hunnit tänka på om jag känt rörelser och direkt kommer oron. Sen börjar man oroa sig för hur förlossningen ska gå o sen efter det hade jag tex med mitt första barn rätt svårt o sova då jag oroade mig för att hon skulle sluta andas.. Så om du är lite som mig kommer oron finnas med oavsett, det är jobbigt men man kan bara försöka att inte låta den ta över allt för mkt. När du blir inskriven på mvc kan du säkert prata om det med barnmorskan om du vill. Vet inte om det här är till nån hjälp men kanske är skönt o höra andra som är lite oroliga av sig. Jag hoppas o tror att detta ska gå vägen för er nu. Ta hand om dig!

Svar: Tack, det hjälper att höra! När jag läser din kommentar inser jag ju att jag kommer fortsätta oroa mig hela tiden och att jag behöver hitta ett sätt att hantera det. Ja, bra tips om att prata med mvc, det får vi göra. Tack! <3
Vår väg till ett barn

2 Nina :

skriven

Känner igen det där! Man VILL må illa bara för att vara på den säkra sidan, samtidigt som det inte är superkul att må illa liksom 😆 Det är helt normalt att känna mindre symtom vissa dagar/tider, sen när du mår illa mer eller mindre konstant kommer du säkert sakna den här tiden innan hihi. Tror på er lilla embis!

Svar: Hehe exakt! Vill känna massor men så fort man känner nått känns det jobbigt istället 🙈 Tack för att du tror på den! <3
Vår väg till ett barn

3 M:

skriven

Mina symptom försvann så hastigt att jag trodde att graviditeten hade avstannat. Efter att ha googlat och hamnat på familjeliv blev jag övertygad om att det var så. Jag kontaktade MVC och fick tid till ett tidigt ultraljud. Det var en evighetslång väntan, men på ultraljudet fick jag se en liten varelse med ett hjärta som slog. Alla graviditeter är så klart olika, men så var det för mig. Det jag hade kvar hela graviditeten var tröttheten. Avsaknad av symptom behöver inte betyda att något är fel, men jag förstår absolut din oro.

Svar: Skönt att höra att det kan svänga så mycket. Ja, familjeliv är väl egentligen inte så bra att hänga på men ibland kan man ju bara inte låta bli.. tack för din kommentar! <3
Vår väg till ett barn

4 livet i USA:

skriven

SÅ glad för er skull <3 Försök att inte oroa dig för mycket, men det är lättare sagt än gjort. Jag var konstant orolig och hatade tiden mellan läkarbesöken. Vi hade ändå tur och fick gå varje vecka de första 12 veckorna, men det var ändå svårt! Symptomen svänger under hela graviditeten, så det betyder ingenting!! Kram!

Svar: Tack <3 :) jag försöker tänka att så länge magkänslan säger att det går bra så får jag lita på det.. men det är svårt ändå.. ja, förstår att oron fanns där ändå. Man vill ju verkligen att det ska gå vägen! Tack, det lugnar lite att höra det :) kram!
Vår väg till ett barn

Kommentera här: