Att yoga och att kämpa sig igenom veckan

Det blev visst en liten minipaus från bloggen den här veckan. Jag har tänkt flera gånger att jag vill skriva om mitt yogapass i måndags men har inte riktigt haft tid. 
 
Den här veckan har jag börjat komma igång igen. Jag har tränat och jag har grejat på hemma, förutom att jobba förstås. I måndags var jag på ett yogapass på gymmet. En lugn och enkel variant som mest var för att få kroppen att slappna av. Jag tror jag njöt allra mest innan passet hade börjat, när man fick gå in och lägga sig under en filt och bara blunda. Så härligt! Hela passet gick bra och det kändes skönt för kroppen. Men jag tror ändå att det hände något i huvudet. Som om jag tillät mig själv att slappna av, för första gången på länge. Senare på kvällen var det som att någon öppnade en kran. Jag blev väldigt känslosam och grät utan egentlig anledning. Det var som att allt kom samtidigt. Jag bara öste ur mig allt till min stackars sambo. Han fick höra allt om hur trött jag var, om vad min kropp fått utstå senaste veckorna (som om han inte redan visste, hehe) och att jag inte orkar tänka på så mycket annat än äta, sova, jobba och träna. Men det var skönt att få gråta, väldigt skönt. Nu har jag bokat in ett nytt yogapass imorgon. Jag ser det som terapi, kanske kan jag försöka hitta mig själv igen, försöka läka vissa sår.
 
I överlag har jag varit gladare än på länge dom senaste veckorna. SÅ SKÖNT att börja hitta tillbaka till det skratt och den glada person man var innan allt det här började. Jag har inte känt såhär sedan 2015 tror jag. Vilket på sätt och vis gör mig lite mörkrädd, ska man behöva må så jäkla dåligt? Samtidigt är jag ju väldigt tacksam över att jag nu befinner mig ovanför ytan igen. Jag behöver inte ens kämpa för att hålla mig flytande. Jag har ingen aning om hur länge det här kommer vara men jag tänker verkligen njuta av det. Vi är ju inte i mål än, så det kommer garanterat fler jobbiga perioder. Men just nu känns det bra! :)
 
Däremot har det varit en kämpig vecka på jobbet. Jag har haft otroligt svårt att fokusera. Jag har verkligen fått anstränga mig för att göra det jag måste göra. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Är jag tillräckligt stark nu för att orka bearbeta? Är det därför jag inte kan fokusera? Eller är det faktiskt så att jag behöver byta jobb för att må bra även där? Den ständiga frågan... :)
 
Jag har jobbat på en del med min hemsida i alla fall. Den är på god väg. Däremot fick jag så fruktansvärt ont i kroppen/huvudet förra helgen när jag försökte skapa grejer att sälja. Jag gissar att det har gjort mig lite låg på jobbet under veckan också. Att det jag allra helst vill jobba med inte riktigt går ihop med min kropp. Väldigt frustrerande. Men jag får försöka hitta vägar runt det. Hitta bättre arbetsställningar och hitta andra varianter av mitt hantverk. Det MÅSTE lösa sig! :)
 
I helgen har jag målat hela hallen hemma och jösses vilken skillnad det blev! Innan hade vi en hemsk grön färg som gjorde hela hallen dyster. Jag har inget emot grönt annars men just den här var ingen höjdare. Så nu har jag målat allt grått och det känns så mycket bättre i sinnet. Det blev ljusare och mycket fräschare. Så kul när man ser så stor skillnad!
 
Att vi dessutom kunde sitta en stund på balkongen idag med varm choklad och solen i ansiktet gjorde ju inte helgen sämre direkt. ;)
 
Hoppas ni mår bra! <3
 
1 Maria Wallin:

skriven

Åh jag känner igen det där när tårarna kommer. När en ramlar ihop som en hög och bara är så trött. Vi måste tillåta oss själva att få göra det. Vi är trötta, våra kroppar går igenom saker vi inte ska behöva gå igenom. Både fysiskt & psykiskt. Skönt att läsa att du ändå mår bra. Ta hand om dig! Kram

2 Maria Wallin:

skriven

Åh jag känner igen det där när tårarna kommer. När en ramlar ihop som en hög och bara är så trött. Vi måste tillåta oss själva att få göra det. Vi är trötta, våra kroppar går igenom saker vi inte ska behöva gå igenom. Både fysiskt & psykiskt. Skönt att läsa att du ändå mår bra. Ta hand om dig! Kram

Svar: Ja, du har helt rätt. Vi måste tillåta oss det. Ja, vi är nog tröttare än man egentligen förstår. Jag har så svårt att komma upp ur sängen på morgonen och funderar på vad det är för fel på mig. Men tänker jag efter inser jag ju att det inte är så konstigt att man är så trött. Så härligt att läsa om ert plus! Hoppas verkligen att det är nu det går vägen! Kram
Vår väg till ett barn

Kommentera här: