Vår väg till ett barn

Igår var vi hos mina föräldrar och åt middag. Jag satt vid bordet och ammade och såg en napp ligga där på bordet. Då slog det mig att vi har ett barn, en bebis som har en napp (även om hon 9 gånger av 10 vägrar ta den 🙈). Nu är vi en av dom som släpar runt på skötväska och små saker som hör till bebisen. Nappar, minikläder, blöjor m.m.

Jag läste nyss på Facebook där en tjej skrev att hon tillbringade sin födelsedag med sin lilla bebis. Då slog det mig att vi kommer ha en bebis i huset på min födelsedag (och sambons såklart). VÅR bebis dessutom.

Det är småsaker lite nu och då som påminner mig om att vi är här nu. Att vi har fått vårt barn som vi kämpat så länge för. I dom stunderna stannar tiden upp.