Vår väg till ett barn

Det var lite kämpigt för typ en vecka sedan. Jag hade en liten blödning någon dag innan förra helgen. Det kom ett streck på pappret typ och sedan inget mer. Blev orolig såklart och kollade pappret supernoga varje gång, men tillslut slappnade jag av lite. Men så hände det igen, förra helgen. Då var pappret alldeles rosa på morgonen. Ännu mer oro! Det avtog under förmiddagen och slutade runt lunch. Dagen efter var det tillbaka, rosa igen. Den dagen var jag även väldigt trött och hängig, mer trött än vanligt. Jag velade fram och tillbaka men ringde tillslut 1177. Det var en söndag så kunde varken ringa gyn eller kliniken. 

Kvinnan på 1177 var inte jätteempatisk direkt. Hon sa "gyn brukar tycka att man ska höra av sig till livio (kliniken)". Tillslut ringde hon gyn och gyn hade svarat samma sak denna gång. Jag fick inte komma in på kontroll och dom fortsatte hänvisa till kliniken. Om det blev värre ville dom undersöka mig men inte som läget var just då.

Åå, så arg jag blev över svaret. Hur kan man bli exkluderad från den vanliga kvinnovården i kommunen bara för att man gjort barn på en klinik? Det kändes som att jag exempelvis hade opererat näsan för att jag inte tyckte den var tillräckligt fin och därmed kunde skylla mig själv och söka till kliniken som opererat mig. Typ.

Det är ju inte direkt som att vi gjort barn på kliniken för att vi tyckte det var roligt? Eller smidigt? Eller billigt? Jag tycker att man borde få samma vård som alla andra så snart man är gravid. Varför blir man klinikens problem bara för att man blev gravid där?

Jag ringde i alla fall kliniken på måndagen och frågade om dom tyckte jag behövde undersökas. Kvinnan jag pratade med på kliniken var väldigt lugnande. Hon nämnde vanliga graviditetssymtom och tyckte det lät jättebra att jag hade flera symtom osv. Efter det samtalet kände jag mig lugnare. Jag har inte sett något mer blod än och försöker hela tiden lita på symtomen. Även om det kan vara lite lurigt eftersom dom kommer och går lite, värst på förmiddagarna och minst på kvällarna.

Jag mår fortsatt dåligt efter frukosten. Imorse höll jag nästan på att svimma medan jag åt, så skumt. Blir lite rädd samtidigt som jag är glad att symtomen finns. Bröstvårtorna ömmar och jag är väldigt trött. Jag har tyckt att det har varit lite knepigt att själva brösten inte ömmat men insåg varför idag. Jag har nästan aldrig BH på mig eftersom vi knappt lämnar huset ändå, men idag hade jag på mig en i några timmar och plötsligt ömmar även brösten! Så dom kanske helt enkelt njuter av friheten denna gång, haha 😅

Utöver det så brukar det hugga till i ligamenten om jag rör mig för plötsligt eller om jag hostar och samtidigt är för utsträckt med kroppen.

Imorgon är det två veckor kvar till VUL! Skräckblandad förtjusning.. ❤️