Vår väg till ett barn

Redan några dagar efter återföringen kändes det som att livmodern jobbade. Men det kändes ju tidigt. Sa till sambon att jag säkert bara inbillade mig.

Någon dag efter det började det ömma lite i svanken. Men det kändes nästan som att jag hade sträckt mig för när jag började mig framåt stretchade det rätt skönt.

Vi klarade oss förbi ÄL+9, dagen då det började blöda i förra cykeln. Även ÄL+10 passerade utan blödning. Vilket gjorde mig lite orolig. Det var på ÄL+9 jag hade nidblödningen vid förra graviditeten.

ÄL+11 kom och ingen blödning i sikte. Här klarade inte mina nerver mer så här bröt jag ihop i gråt en sväng. Orolig, rädd, överanalyserande. Här fick jag också lite feber. 38,3 grader som mest. Ännu mer oro förstås. Infektion, hormoner, risk för skador på embryot? Någonstans här började det sticka lite i brösten emellanåt.

ÄL+12 och fortfarande feber och fortfarande ingen blödning. Kan mensen förskjutas av urinvägsinfektion? Hade rätt ont i både ländrygg och magen. Jag var inte öm i magen i förra graviditeten så jag tänkte att det kunde vara något annat fel.

ÄL+13 och nu kunde jag inte längre hålla mig från att testa. Här kände jag att det bara kunde finnas ett enda svar ändå. Vid fyra på morgonen gjorde jag ett test. Ett tydligt extra streck syntes!

Tog en dusch på förmiddagen och var så skakis och illamående. Behövde vila sedan. Skickade sambon på apoteket för att köpa test med veckoindikator.

ÄL+14 BIM och alltså idag. Tog ett nytt test imorse. Lika starkt streck idag. Dock inte starkare än igår. Orolig igen! Illamående igen efter frukost. Lite lustigt att det kommer efter och inte före... är också väldigt uppsvälld i magen idag.

Dagen idag har gått åt till att googla gravtest och stegring. Verkar inte vara helt ovanligt att man inte ser så stor skillnad från en dag till nästa...men ändå orolig. Imorgon ska jag testa med veckoindikator för att se att det slår över till vecka 2-3. Väldigt nervös inför det!

Så ja. Jag är gravid. Glad för det såklart! Men också lite svårt att våga tro på att det skulle gå på första försöket. Vad är haken liksom?

Nu har ju min syster fått två fina barn på första försöken med frysåterföring, så jag VET ju att det är möjligt. Men ändå. Det känns nästan som att jag fuskar? Som att det nästan gick lättare än för dom som försöker själva hemma. Förutom att det kostade oss 25 000kr då..

Innan jag själv blev gravid hade jag så svårt att förstå hur andra kunde känna innan testdag att dom faktiskt var gravida. Nu förstår jag. Båda gångerna har jag förstått innan BIM. Nu uteblir ju mina spottings, så det krävs väl inte så mycket för att lista ut det, hehe, men jag känner det också på symtomen. Otroligt ändå!

Första bilden visar första graviditeten och andra.

Andra bilden är från idag. Det övre testet visar ÄL+13 (igår) och det nedre visar ÄL+14 (idag).